Lätta eller svåra beslut...

 Du tycker tennis verkar kul, du köper utrustning, tar kanske lektioner men det går inget bra, kanske fel på racket, kanske du köper ett annat men det blir inte bra.

 Du tycker hundsport är kul, gillar utställningar, köper en valp men den håller inte måttet. Kanske är bettet fel, kanske är det ingen stjärna du fått, vad gör du då? 

Att köpa en valp är ingen garanti för att du får det du önskar, du letar innan , kollar stamtavlor, föräldradjur, syskon, pratar med kunniga människor men inga garantier finns egentligen. Den lilla söta valpen kan bli vad som helst. 

Hur flexibel är du? 

Alla möjligheter finns i den lilla kroppen det är upp till dig att förvalta det om inte... 

Du vill ställa ut men en testikel kommer inte ner, vad gör du då? 

Du vill starta på jaktprov men hunden ljudar eller är totalt ointresserad, vad gör du? 

Du vill ha en snabb alert agility hund men hunden är en lugn och trivsam soffliggare, vad gör du? 

Ja där kommer besluten in.

 Gäller det typ tennis så är valet ganska lätt, sälj utrustningen och gör något annat. Men gäller detta hundsport har du en levande tillitsfull varelse i din ägo. En varelse som är totalt ovetande om dina planer, den bara gör så gott den kan men förstår inte din frustration. 

Ja vad gör man? 

Vissa tar enkelt beslutet att sälja hunden vidare eller som det heter "placerar om den" kalla det vad du vill men hunden flyttas till någon annan. Och visst är du tillräckligt inriktad mot något så är det nog bra för alla men för mig fungerar det inte så. 

Du kanske får en champion i någon gren eller flera men hur många valpar har du ratat innan detta för att de inte håller måttet?  

Jag tänker om och testar nytt, kanske ska jag träna något annat och varför är utställning så himla viktigt, det finns massor av annat man kan göra med sin kompis. För mig är inte hunden ett verktyg eller en utrustning för att jag ska kunna genomföra något, för mig är hunden en kompis, en livslång kompis. Championat är kul ,ett resultat av hårt inriktat arbete, en belöning för det jag lagt min tid, ekonomi och energi på. Men egentligen är det ingenting mer än en rosett och några bokstäver framför namnet, ja å så en massa grattis på sociala medier så jag för stunden känner mig bekräftad. 

 Så här tänker jag och det känns bra för mig. Jag har aldrig sålt vidare eller placerat om en hund, jag har istället lagt ner en massa jobb på att stötta, utveckla och samla kunskap för att komma dit jag vill, ibland går det, ibland inte men jag lär mig massor under tiden.

Jag var i funderingen när det gällde Milla, tänkte att hon kanske skulle må bättre hos någon annan, någon som inte for runt på så mycket, någon som bodde i ingenstans där det var tyst och lugnt men hur många sådana hem finns... 

Jag dömer ingen, alla gör så som är bäst för just dom. 

Flattmästerskapet..

 Flattmästerskapet denna happening som funnits i så många år och som jag faktiskt bara startat på 1 gång och då med makens hund Ville. Det var det året vi här i västra anordnade kanske 2016 varmt var det i alla fall, den där väldigt varma sommaren då allt torkade bort tja spelar väl ingen roll vilket år det var men jag har alltså aldrig brytt mig speciellt mycket i detta mästerskap trots att jag haft och jobbat med flatt i nu 35 år. 

Varför kan man undra och ja egentligen vet jag inte riktigt varför, ja menar "alla" åker ju dit men nu är jag inte som alla och har aldrig varit som alla utan mer gått min egen väg och testat grejor som kommit upp och verkat kul. 

Men aldrig mästerskapet. 

Vi har varit iväg 3 gånger efter den starten med Ville och maken har startat. 2a gången var kul, mycket gemenskap, bodde på camping vid tävlingsområdet, gemensam träning innan, vänner runt om osv.. himla kul men sen året efter i och för sig under pandemin med restriktioner, blev lite avslaget. Sen ställde jobbet till det några år med ingen ledighet då så vi var hemma men nu i år kan vi åka och planen var att starta Tick.

Men så började jag/vi fundera och diskutera, är det egentligen så himla kul, är det värt den kostnad som blir och vi kom fram till att, nej så kul är det inte. Jo men det är alltid kul att starta hund men till den kostnad som blir med resa, anmälning, boende osv så är det inte värt det, vi kan göra  så mycket annat som ger så mycket mer så vi bestämde att hoppa över det i år. 

Bara för att en grej var kul en gång eller två så behöver man inte göra det bara för att.. Samma med Pingst i Norge, 3 dagars arrangemang med utställning och wt. 1a gången var super kul, bra väder, härlig gemenskap, Tish blev veteranmästare. 2a året skitväder, kallt och regn, inte lika mysigt, 3e året... nej inte lika kul och så dyrt så det var inte värt hela årets semesterkassa för en resa.... 

Hundsport har blivit så stora kostnader så vi behöver välja och välja bort, det som en gång var kul men sen tappar det väljs bort, jag kan träffa vänner och ha gemenskap på annat sätt. Så i år blir inget flattmästerskap för oss,inte i Sverige, kanske drar vi över till Norge i september och startar på deras mästerskap...

Start på WT och hur det gick.

 

Inga bilder från helgen så det blir en gammal måste verkligen få ordning på att överföra bilder.. 

Jo men vi kom till start på wt efter en period av intensiv träning. Pirr i magen när jag hämtade nummerlappen. En sakta promenad  upp till rúta 1 där jag var ca 30 min innan allt startade så jag satte mig i skogen lutad mot ett träd och andades allt kändes helt ok. Tick var lugn och nyfiken stog och bara tog in allt. 

Start och det börjar smälla, fortfarande lugn hund som intresserat studerar vad som händer.  Min tur och vi går in i rutan, hej på domaren och koppel av, fotgående fram till start, fotgående i skog med störning behöver vi träna på.. En markering går och Tick är helt lugn vid sidan, går på mitt kommando men sen blir det jobbigt i skogen finns folk, en kastare som står nära dummyn en skytt som står i linje och Tick blir osäker, inte van vid folk i skogen, får han ta dummyn eller.., ringar runt och tar sedan efter en stund dummy men vågar inte springa mellan så tar en stor lov runt, kommer glad och lämnar i hand. 

Detta upprepas på de kommande stationerna, han är fast i skott och kast men osäker ute vid dummyn. Efter två stationer inser jag att detta blir tokigt så ska jag bryta?

 Eller ska jag träna? 

Jag går över till att träna, hjälper och stöttar vid varje apport så de kommer in men får absolut inga poäng eller ja vi fick 4p på 1a stationen men en väldigt bra träning. 

Vad lärde jag mig om min hund? 

Jo vi behöver ut och träna i grupp, träna med kastare i skogen, grejor som ryggsäckar skyttar, störningar. Vid sista stationen som var vatten var både jag och hund så trötta så vi tappade det totalt, fotgåendet var en katastrof, han knallade totalt och jag bara lät det hända, skrattade klappade om min hund och gick glad därifrån.

 Total flopp eller.. 

Nej jag var nöjd med mig själv och nöjd med min hund. Allt vi tränat fungerade fint, vi jobbade som ett team, att starta var kul det satt i ryggmärgen, jag tog rätt beslut och min hund hade på slutet kul. Det gav mersmak, kanske inte wt just nu men att starta på prov var kul att jobba tillsammans. Han gjorde sitt bästa i en situation som som han tyckte var obehaglig. 

Dagen efter var det utställning och där slog han till med att bli 2a bästa hane... Nu startar träningen mot att starta på B-prov till hösten.

Att träna hund är en konst.. eller?

 En gammal bild från ett prov jag startade på någonstans med min gamle Tish. Ja då för längre sedan var jag aktiv med att träna och starta på prov men det känns som en evighet sedan och det är det faktiskt. Har inte startat på något sedan pandemin och det är fem år sedan nu. Jo jag startade viltspår i somras det gjorde jag och Tick blev champion snabbt, han är en absolut underbar spårhund. Men seriös hundträning med inriktning mot prov det var länge sedan. 

Gnistan försvann lite när jag miste min Tish. 

Sedan Milla som inte fungerade alls, först vägrade apportera något alls och sedan blev så kraftigt skott berörd att prov inte fanns på kartan. Nej då tappade jag allt sug, visst jag hade kunnat placera om henne och köpt mig en ny hund och så här i efterhand hade det nog varit det bästa för både Milla och mig men nu blev det inte så. 

Är då hundträning en konst? Nej det är hårt arbete. Att vara strikt, konsekvent, ta sig ordentligt med tid, lägga planering osv. Hundträning är hårt arbete men också himla kul. 

Med Tick blev allt "lite så där", pandemi, inga prov, inget riktigt att sikta mot så det blev slarvigt, han är så söt, en riktig lillebror som inte ställts några större krav på. Och ja resultatet är en hund som gör som han vill, där inget är befäst osv. Det finns många förklaringar till varför han inte är strukturerat tränad och en är att livet kom mellan, att orka vardagen med en nära familjemedlems sjukdom te x.. Båda hundarna aktiveras och mår bra i sitt liv men den struktur i träning som krävs för fina resultat på prov finns inte där. Är det för sent nu när han är 4 år? Nej men det tar tid och vi ska på wt i helgen .. inofficiellt men ändå... Suck!!

Vilket rikt liv hundar ger.

 

Sitter här och funderar över mitt liv med hundar. 

Det startade tidigt med hundar som min far kom hem med då och då, en blandras schäfer/doberman som vi var ute och gick med  alla vi barn på gatan, då var jag 6 år, vart den sen tog vägen har jag ingen aning om. 

Sen kom han hem med en afghan för de hade mamma sagt att hon tyckte var fina. Den var tovig och nog inte så väl behandlad var han hittat den har jag ingen aning om, mamma var inte glad, tre barn och en hund som sprang som vinden så fort den kom ut och den tog sig ut, den sprang och jag sprang efter, vart den sen tog vägen, tja det vet jag inte. 

Med den ljusa schäfern Sandra som han köpte på annons kom Brukshundklubben in i familjens liv. Sandra ja som jag älskade den hunden, tyvärr avlivades hon då hon bet en granne, en som jag tyckte var elak ( Inte därför hon bet) men jag tyckte det var orättvist, varför avliva hunden när det var grannen som var dum..

 Jag passade grannars hundar, tränade andras hundar, tävlade lydnad med lånad hund när jag var 12. 

Gick inte riktigt i skolan som jag borde enligt andra så jag fick jobba på kennel istället.. lyckan var gjord och Bat på Puhs kennel lärde mig veta hut och jobba hårt. Efter den tiden var jag trött på hundar, hon ville ge en valp som betalning för sommarens jobb men nej tack så jag fick 350 kr istället och köpte mig en tuff skinnjacka. 

På den tiden hade vi Tervuren och en valp blev osåld och på något sätt min. Dojjan min Dojjan blev lydnadschampion och utställnings champion och så mycket kul vi hade. Jobbade, hade en risig bil, betalade hyran, hundmat, tävligsavgifter och tankade bilen, inte konstigt jag var smal på den tiden för mat till mig var inte prioriterat.

 Köpte min första flatt Snobbarnas Pluto, Hobbe, började studera, åkte till England för praktik, skrev ett brev till engelska flatt klubben och blev hej hopp inbjuden till en uppfödare att komma och hälsa på, tog bussen från Oxford till  Cambridge där Shirley Kennel Downstrem hämtade upp mig, stannade två veckor och hoppsan hade hon hjälpt mig köpa en brun flatt. Tog ett tåg från Oxford minns inte vart för att se på mamman och träffa uppfödaren, Kennel Roseberrie.. 

Åkte hem till Sverige, startade efter en månad tjänstehunds SM  räddning på Gotland, dit flög vi Herkulesplan med hundarna i burar mitt i planet. Helt galet men på något sätt kom vi på 2a plats, jag i slitna jeans med en hund  (Hobbe) som var 2,5 år som var så trött att han ramlade av prispallen.., flög hem i samma plan och ja det var en galen resa, alla mina resor då var galna och oordnade men allt gick bra, var kul, spännande och .... 

Vi tog bilen , ett tvåmanstält och for till England och hämtade Frida. Kom hem med en valp som gränsveterinären upptäckte var full i löss men det gick bra allt gick bra då. 

27 år gammal , färdig med utbildning, nyseparerad så fick jag jobb i Lysekil. Hej hopp in med Hobbe i bilen, Frida stannade hos min förra kille som tröst, jag fick senare tillbaka henne då han tragiskt gick bort men det är en annan historia. Ja vi for till Lysekil där jag hämtade nyckeln till en lägenhet jag inte visste var den fanns, aldrig sett men det gick bra. Började jobba, träffade maken, sen kom barnen och hundlivet sattes på paus ett tag, barnen i första hand alltid. 

När de sen blev större kom Tasha in i mitt liv. Inspirations America min hjärtas hund. Även där var det en slump då uppfödaren hade lång kö och ingen valp till mig nej absolut inte så vi sa ok, tack och hej. Döm om min förvåning då han ringde igen när vi var med ungarna i Danmark, ja då hade mobiltelefoner uppfunnits ;) och sa att han fått ett återbud på en tik valp och ville jag ha den? 

Där och då kom apporterings träningen in, eller jo jag hade startat Hobbe på jaktprov, tränat utifrån en gammal engelsk bok jag fått av Bat och en duva brorsan skjutit, den resan var kul och hur det gick så fick vi efter några starter en 1a i nkl. 

Men med Tasha gjorde jag det ordentligt, vi kom till en 1a i ökl men sen fick hon tumörer och 1 månad efter den 1an var hon borta 3,5 år gammal. Som jag grät och sörjde, aldrig mer en flatt sa jag men sen kom prinsen min toker, Inspirations son of a carpenter Tish. 

Även han en hoppsan hund, en som kom tillbaka till uppfödaren, en som var 6 månader och jag som inte skulle ha någon ny.. Vi hade kul, han var en hane av den mindre modellen men vi kämpade med utställningarna åkte runt och plötsligt händer det, när han var veteran blev han både norsk och svensk utställnings champion. Vi kämpade med jaktproven också men han var en lite feg hund som inte gillade att simma på djupt vatten så han sprang hellre tillbaka på vatten dirigeringen, långa rundor runt sjön lycklig då han fann mig, lämnade fågeln och var nöjd. Vi fick ett 3e pris i ökl men så kul vi hade. Startade på det första officiella WT i norge och upptäckte vid prisutdelningen att det var ett mästerskap, så vi blev veteranmästare det året hipp hopp som med det mesta.Han blev 10 år och sorgen var stor den dagen vi sa farväl.

Då hade jag Milla också, Milla som var och är den enda planerade valp jag köpt planerad och efterlängtad som  jag väntat på. Hon som skulle ta över som min jaktprovshund som jag hade stora planer för men som kom med sin egen agenda som inte alls stämde med min. Hon som skulle varit en han, hon som jag blev övertalad att ta men som från första början blev helt fel. Vi hade mycket kul men hon var aldrig riktigt min, hon var sin egen. Kanske var hon menad för någon annan... det får vi aldrig vet.

Men nu har jag en ny prins en som valde mig vid 3v ålder, en av tre pojkar som när jag tog upp dom i famnen en och en var den som borrade in huvudet vid min hals knorrade lite och somnade. Min Tick ,min pandemivalp, han som är snygg men inte utställd, han som är en bra apportör men aldrig startad.. Han är en excellent spårhund och viltspårs champion, en stabil eftersökshund som finner skadat vilt. Resten kommer, jag har inte bråttom.

 Många planerar, lägger upp scheman för träning, är strukturerade och tja ordningsamma i sin hundträning. Sån är inte jag, det blir som det blir och hoppsan går det bra. Det är alltid lusten som styr eller oftast i alla fall. Jag har sällan mål med det jag gör, jag har kul och blir det bra så är det bonus. Relationen mellan mig och min hund är viktigast, vi ska ha kul både hunden och jag, ett ömsesidigt förtroende kan man säga, mår inte hunden bra och gillar det vi gör så lägger jag ner och gör något annat. För mig är vägen mot målet viktigast, når vi fram är det bonus men ändras vägen under resan så är det helt ok. Jag lyssnar på andra, väljer det jag gillar och gör det på mitt sätt. Och hipp hopp så hamnar vi någonstans..

Ja detta hundliv som fört mig hit och dit, sällan planerat, oftast kul, många upplevelser, vänner, skratt, fika, ja vem vore jag utan allt detta jag upplevt i mitt liv. Tänk om jag slutat med hunderiet efter den sommaren på Puhs kennel?

Annorlunda nyår..

 

De senaste årens nyårsfirande har kretsat runt att göra det så lugnt som möjligt för Milla, välja en plats där det kanske inte smälls av raketer eller annat med höga ljud. Hon var så rädd, hela hennes lilla kropp vibrerade av skakningar, alla muskler stela, blicken oroligt stirrande stressad.  

Vad vi än gjorde så mådde hon dåligt. 

Vi åkte runt i bilen för då var hon lugn, vi hade hög musik, fördragna gardiner.. Och jag var så arg, arg på dumma folk, arg på ljudet som skrämde henne så. Men mest av allt så var jag så förtvivlat ledsen över att se henne så rädd.

 Nu slipper hon lida mer, nu har hon fått frid, lugn och ro och vi har firat vår första nyår på länge. 

Visst har jag känt en oro för hur de andra ska reagera, då mest Tick, Ville har alltid varit lugnet själv men Tick har till viss del präglats av Milla. Han har känt hennes rädsla men nog inte vetat vad som var faran. 

Här började smällandet redan i onsdags kväll men ingen större reaktion från någon, andra boende på samhället hade jobbigt med sina djur men här var lugnt. 

Igår var det lite under kvällen och drog sedan igång rejält under tolvslaget men Ville sov som en sten och Tick var förundrat nyfiken på vad som hände men när ingen annan brydde sig så somnade även han. 

 Ja det känns konstigt annorlunda att ha firat en nyårsafton i lugn och ro hemma i soffan med normal ljud på tvn och två sovande hundar.

 Lilla fina Milla vi saknar dig men samtidigt så är det så skönt att slippa all oro och stress som skapades av din rädsla för allt. Att leva med en skotträdd, högkänslig hund är en utmaning, en ständig oro och ett undvikande av olika saker man vänjer sig vid det men nu när vi inte har det så längre märker jag vilken skillnad det är. 

Man kan träna ljudkänsliga hundar men det är ett otroligt hårt jobb, utmanande och helt ärligt utmattande, helt och hållet tror jag aldrig man kan få bort det, man kan vänja hunden vid ljuden men grundrädslan den finns där. 

Jobbet med Milla har lärt mig massor men helt ärligt så är det nu skönt att få slappna av i lugn och ro, hon har gett mig erfarenheter och kunskaper men vilar vi i att ha stabila hundar.  

Vi önskar alla våra vänner ett fint nytt år med nya mål och planer!!

Mini människa..

 

Förra veckan hände något spännande annorlunda här. 

Hussematte for iväg utan oss och kom hem med en minimänniska. 

Ja vi har träffat den förut, den var här förra julen men då var den väldigt mini så vi fick bara titta på den, Tick träffade den i somras också men då var de i ett annat land. Tick har varit i Frankrike två gånger detta år men inte Ville, han gillar inte att åka bil så han får vara hemma, det är långt att åka bil till Frankrike. Men nu kom de med flygplan ja minimänniskans mamma vår "storasyster" var också med. 

Nu var hon lite större och oj så kul sa Tick, mest i vägen och konstig sa Ville som surade för de tog hans plats i soffan. 

Den pussar mig på nosen och säger hej varje morgon sa Tick, sen lekte vi med alla hennes saker och hon lät jätte högt när jag tog hennes mjuka saker sa Tick.. 

Vi är inte så vana vid så små människor, barn kallas de säger matte men jag gillar henne sa Tick hon hade mjuka händer och jag fick många pussar sen tappade hon mat på golvet och jo det var ju ok sa Ville men hon gör ljud och tar plats och ändrar i rutinerna sa Ville, sur gubbe sa Tick.. 

Nu har hon åkt hem och jag saknar henne, det luktar fortfarande lite mysigt i sakerna men det är inte lika roligt att hämta dom när ingen tjoar sa Tick, skönt sa Ville och tar sin plats i soffan igen... 

Jag gillar minimänniskor sa Tick, inte jag sa Ville.. suck..sa Tick..

Det går vidare..

 Ja allt går vidare även fast Milla fattas oss. 

Killarna är ganska som vanligt, lite lugnare kanske. 

Tick är inte så på tå längre, skäller inte för minsta ljud, promenaderna är mer avslappnade.

 Att leva med en som Milla var högkänslig hund skapar vaksamhet hos resten av flocken, hon varnade för faror som oftast inte fanns och killarna reagerade. Nu behöver de själva ha koll och börjar så sakta inse att vi har inte så många faror här och hussematten har koll. 

Igår var vi på frk/västras adventsutställning, tänkte först inte åka då vi var lite låga efter allt med Milla men så vet jag att det bästa är att ta sig "upp i sadeln" igen. Möta vänner där man får omtanke, göra vanliga saker, för livet går vidare en dag i taget. Vi har alla varit med om att ta avsked av en hund, det är baksidan med det liv vi lever, så att mötas av en kram, ett hur är det men inte behöva prata om det eller om man vill prata av sig, det är det bästa. 

Ticken var anmäld så vi åkte, hade dock inte riktigt ork att fixa till honom ordentligt, skavde av det värsta med saxen bara.. Det gick helt ok placerad som 2a av 8 i ökk med hp och sen oplacerad i bästa hane. Vi blev utplockade till "specialpris" det var flera olika, typ bästa huvud, charmigaste hunden osv men vi var med i "bästa presentation" där det alltså var jag som handler som bedömdes, kul men vi vann inte ;)  

Ville var med och minglade det han gillar bäst. Det var en trevlig men hemskt kall dag, ridhus med alla portar öppnad skyddar bara mot väder och vind, inte kyla... men jag tar hellre det än förra årets trånga inomhus hall där luften  tog slut och hundarna blev trampade på.. 

Ja en fin dag blev det och som sagt, det går vidare, en som fattas i gänget men så är det...

När tre blir två och hundägandets baksida...

 

Milla min Milla du kom in i mitt liv med tjut och skrik.. 

Milla som skulle ta vid efter min Tish när han blivit gammal och lite stel. Du som var så efterlängtad och planerad. Jag ville ha något nytt, något unikt som inte kom från de "vanliga" linjerna, du som faktiskt skulle varit en hane då vi bestämt att vi inga mer tikar skulle ha. 

Men i kullen var bara en hane och fem tikar om jag minns rätt. Vi for till Umeå för att hämta hem den hanen men han var inte alls i min smak så " ja men varför inte välja en tik då ".. sa uppfödaren och tja har man väntat så länge, farit över halva Sverige och längtade så efter en ny hund att börja jobba med så, mot bättre vetande valde vi att göra det. Vi har ju haft tik och hane förut och det går bra. 

Så for vi hem och du tjöt och skrek i bilen i säkert tio mil och jag höll på att bli galen, det var höga hemska skrik och sen somnade du av ren utmattning.. lilla gumman.. Min plan var en ny apportör, en hund för prov och jakt. Start på unghundsmästerskap, på flattmästerskap, kanske till och med min första jakt champion.. 

Jo men tji fick jag för det var inte din plan alls.

 Dummys!!?? nej tack sa Milla, simma i kallt vatten !!?? nej tack sa Milla, spåra i skogen, varför då sa Milla?? Utställningar då för hon var ju så himla snygg? Kan gå an sa Milla Men måste de ta i mig hela tiden och måste det springa andra hundar bakom mig? Vi testade rally lydnad, vi testade tävlingslydnad och det var väl helt ok sa Milla. ..Detta var en dam med en egen plan och ju mer jag försökte, desto mer sa hon " nej tack..." Men plötsligt började hon apportera dummys... och vi åkte på flattläger för nu skulle det tränas.. och pang så small ett knallskott i närheten och NEJ TACK sa Milla och efter den dagen var hon skotträdd och reagerade på alla höga ljud. 

Ja som vi kämpat under åren, vi har tränat och tränat och till slut så accepterade hon ljud men gillade det inte. Det var så mycket i ditt liv som du fann obehagligt men du tog det för att jag ville testa, du ställde upp men med oro i blicken. Bäst gillade du att vara hemma, i skogen med killarna, i soffan tätt intill mig eller husse med killarna bredvid. 

Milla min Milla som visade mig vad mina planer var värda, som visade att planer kan vara så olika , mina planer var inte hennes planer. Valpar var inte att tänka på för såna gillar jag inte sa Milla men så kom Ticken hem och oj sa Milla, vilken underbar sak. Så från första dagen var han hennes och hon curlade honom som bara en mamma kan.. De blev så tighta jagade runt så gruset sprutade och Ville suckade...

 Men något var fel de sista åren, helt plötsligt var hon halt på höger fram kunde inte stödja på benet men så dagen efter var det borta, det kom och gick men vi hittade inget fel. Hennes stress gick upp och vi for till veterinären och tog en massa prov kanske sköldkörteln så vi började medicinera och jo det blev något bättre. Hältan kom och gick, stressen kom och ja den låg där och irriterade, hon började få ont i hela sin muskulatur och livet var inte ok längre. Är det livskvalitet sa veterinären, hon mår inte bra. Millas ögon sa låt mig vara, ta inte i mig, så efter en lång kamp med tankar hit och dit lät vi igår Milla få somna in med huvudet i mitt knä och husse bredvid. 

Milla min Milla, hon som kom med en egen agenda, hon som gav så mycket kärlek till de som hon ansåg behövde det, för Milla valde själv, hon som absolut älskade vår son och svärson vilket de ville det eller inte.. Hon som valde Tick till sin valp och Ville till sin trygghets livspartner. Hon som lärde mig så mycket.. Nu vilar hon på de ständigt gröna ängarna, där som kroppen är fin och fri från värk och annat. Där som alla höns får jagas och all skit ätas, där springer hon nu fri...Tack för allt älskade hundungen min <3

Mmmm bara ett halvår sedan sist...

 

Inte mycket till influerande här inte om hon bara ska skriva typ två gånger om året..  

Man kan ju tro att här inget händer överhuvudtaget och kanske har det varit så. Vardagen lunkar på hussematte jobbar, vi rusar runt i skogen hämtar tygpåsar ibland spårar ibland ja livet rullar på.

 Tick har vuxit färdigt, matten anmälde till en exteriörbedömning för att få det på papper och jo då han är klar. 60 cm nu och enligt domaren har han små fina tassar ;) tydligen inte så vanligt nu mera att de har det.. excellent med CK blev det och matten är nöjd, inga utställningar inplanerade i sommar då lite annat kommer mellan men vi får se till hösten. 

Matten har äntligen fått tummen ur och vi har gjort anlaget i viltspår och ja faktiskt ett öppen spår också med 1a pris, nu behöver matten bli frisk först sen ska vi fortsätta ( hon har en bakterie i örat som inte vill dö så hon är lite gnällig) men vi har gjort två lyckade trafik eftersök nu i sommar så Tick är redo att ta vid när pappa Ville går i pension. Sommaren försvann och här är kallt, regnigt och blåsigt men vi klagar inte, ganska skönt med kallt så vi orkar röra oss men matten klagar.. som vanligt aldrig är hon nöjd.. Jaktprovs träningen kom bort för strömmen gick och alla fåglar i frysen ruttnade... jaja sa matten det ordnar sig... en annan dag, nu spårar vi, en sak i taget... Ja så har vi det här och nu!!

Hallå ja..

 

Ja nu var det ett tag sedan matten skrev något här men vi lever och har det bra. Har inte hänt mycket sedan sistens, hösten har varit lugn, vi tränar lite för att hålla oss igång, rusar runt i skogen och så.

 Ville var med husse på älgjakt men de fick ingen älg.. 

Ticken växer så sakta men det tar tid både för kropp och knopp säger matten. Vi var på utställning i december och Ticken var minst och klenast i klassen så matten muttrade om att han behöver mer tid.. 

Milla mår bra, börjar bli lite stel i kroppen och har ibland ont i fronten, det är frambenen om någon undrar, hon skadade sig lite där när hon var ung, någon.. Ville kanske sprang på henne i skogen ganska så ofta så hon är lite sliten. 

Det har varit lite mycket familjehändelser här under hösten så vi har inte varit ute på så mycket kuligheter, det har mest blivit hemma grejer, inte för att vi klagar, vi gillar hemma.. 

Nu är det nyår och det gillar vi inte för då smäller det jätte mycket och Milla blir extra rädd och mår jättedåligt, förra året åkte vi runt i bilen halva natten för där mår Milla som bäst få se hur de gör i år.. 

Gott Nytt År till er alla// MillaVilleTick...

Milla på resa...

 

Ja här har varit tyst länge nu så man kan tro att vi slutat skriva och det har vi väl på sätt och vis för här händer faktiskt inte speciellt mycket.

 Milla har varit i Frankrike med hussematten. Ville avskyr att åka bil och Tick behövde vara sällskap till Ville så de fick vara hemma. Milla har varit i Frankrike förut och hon får alltid följa med för henne kan man inte lämna bort till någon för då blir hon väldigt orolig och mår inte alls bra så hon får följa med överallt, tur hon är så enkel att ha med säger matten. 

Så de åkte bil långt och länge, helt ok sa Milla, träffade massa kul folk och hundar på färjan från Danmark, badade i havet i Tyskland, bodde på hotell i Tyskland, morgon kiss i Belgien ...gääääsp... Sen kom vi till Frankrike och ja men det var fika på bistron, promenader i parker och i stan.. gäääsp... alla tycker jag är vacker... osv.. Sen träffade vi lillamatten och hennes familj, de hade en liten bääbis som alla ojade sig över och blabla så söt bla..osv.. luktade lite skumt och lät konstigt sa Milla. Sen åkte vi hem igen och då sov jag mest hela tiden sa Milla... Finns bara en bild på mig och 100 tals på bebisen men hon får inte vara med på nätet så de bilderna visar vi inte. Bara en där jag ligger på gräset i lilla mattes trädgård, de hade en super stor gräsmatta där jag fick rusa runt hur mycket som helst och det var skönt man kan inte bara strosa runt och vara vacker på café och sånt hela tiden, ibland behöver man rusa ur sig lite också. I mattes telefon finns det kort men hon har inte lärt sig än hur man får över dom i datorn så... men kanske hon kan göra ett inlägg från telefonen med alla snygga bilder? Kanske vi får se....

Hänt sedan sist..

 Ja här skulle det kunna finnas bilder från tex SKK Ljungskile som vi var på  Valborgs helgen men då matten fortfarande inte lärt sig hur man överför bilder till sin nya dator så finns inga. Hon pratar på att hon ska sälja denna dator och köpa sig en annan som hon förstår sig på men det blir ju aldrig av så inga bilder fast vi var så snygga.

Tick gjorde debut i öppenklassen och fick ett exellent med en så fin kritik men behöver våxa till sig lite tyckte domaren och visst det stämmer. Han blev 2 år i januari och behöver stabilisera sin kropp med lite mer massa. Många som fick vg och g så matten var nöjd.

Milla fick även hon exellent med en fin kritik men enligt domaren fattas några cm på höjden och tja då Milla nu är 6 år så lär hon inte växa mer på höjden ;)

Vissa domare vill ha stora hundar andra vill ha små. Tick fick redan förra sommaren i sin kritik att han var av den större modellen och Milla att hon var perfekt i storleken. Vissa vill ha små, andra vill ha stora..

Senare i maj for vi på flattshow till Backamo och Ville startade på WT. Han gör inte det så ofta så de tränar inte så ofta eller ja det finns 100 ursäkter till varför det gick så dåligt men den största var nog att huisse var stressad då han skulle skjuta på en ruta och det var dåligt med funktionärer och allt skulle gå så fort så istället för att lugnt förbereda sig och Ville så blev det stress och press. Lärdom av det? Var aldrig funktionär när du ska starta din egen hund..

Söndagens utställning blev helt ok ,exellent på både Tick och Milla, den dagen var Tick för liten och lite annat som den domaren tyckte fattades men Milla var helt ok med en fin kritik...suck..så är det i utställningsvärlden ena dagen perfekt och andra dagen fattas något det gäller att välja domare... Annars rullar dagarna på här vi tränar lite apportering, matten muttrar om anlagsklass i viltspår men får inte tummen ur och anmäler, vi kollar in rådjuren på åkern...ja lite så...

Trist här nu..

 

Här händer inte mycket nu nej. Hussen har ryggskott och matten en spricka i axeln så de går mest här och gnäller, tur vi har varandra vi hundar... Solen skiner och vi får aktivering med bollarna fast matten kastar lite konstigt, oj det blev lite fel säger hon när hon kastar in i buskar och upp i träd eller så, inte lätt med vänstern men det går bra vi springer på åkern och ibland en tur i skogen. Det blir bättre snart säger matten, snart så ska vi.. Ja men vi har det bra, både husse och matte är hemma nu och vi har en stor trädgård och rådjuren går i skogen så vi kan skälla på dom , bra säger matten för då äter de inte upp hennes tulipaner så vi får skälla på rådjur det är ok. Vi får gå fot också, sitta och stanna kvar men inte hoppa på henne för då skriker hon men annars går det bra. Ja vi har det bra, bu ska vi putta henne ur sängen för en morgonrunda på åkern....

Vad får en hobby kosta?

 

Ja hur mycket pengar kan man lägga på sin hobby egentligen?

Satt och kollade på utställningar här en dag och funderade över vart vi ska anmäla, sen kollade jag vad det kostar att anmäla... suck.. 475 kr/ hund. Mmm två hundar då Milla och Tick det blir 950kr och sen reskostnad på det med ett diesel pris på 24 kr.. nu kan man inte åka för att det är kul längre för hur kul blir ett Vg eller excellent för kanske 1500kr.. om man håller sig i närområdet, lägg till några mil och kanske husvagnen för boendet så. Nej några "lyxturer" blir det inte i år. Inte som när vi for till Clubshow i Umeå och sen över till Norge för 4 dagar med utställning och WT med 10 dagars semester i Sverige/Norge. Nej såna turer hör till historien. 

Flattmästerskap i Umeå i år men nej det funkar inte, det går inte att lösa med den bränslekostnad vi har nu, inte ens om man har en hund som kan vinna vilket vi inte har, meriten är inte värd kostnaden. Känns krasst och trist att skriva det men så är det. Jag får börja planera och spara eller kanske satsa på något annat än utställningar ... Viltspår får det bli, dags för spårträning med Tick nu!

Är detta en hobby numera?

 

En gammal bild på mig och min Tish men jag satt här och bläddrade bland bloggar och läste om hobbys. Alltså saker man gör bara för att det är kul, utan vinning för någon annan än sig själv. Just så som hundsporten var för mig från början.

Jag startade som ung tonåring med att träna och ibland tävla andras hundar då jag ingen egen hade. Jag var 18 när jag fick min första egna hund. Träning och tävlande startade och vi hade kul.

Ingen vinning för någon, ingen tanke på att jag meriterade min hund inför avel eller för att visa någon hur bra jag var på det här att träna hund. Nej det var bara på kul. Vi var ett helt gäng som tränade och tävlade bara för att det var kul, ingen koll på vilken domare det var eller  vilka chanser man hade att vinna eller så, nej det var bara kul. Man ställde upp som funktionär eller hjälpinstruktör på kurser, hjälpte varandra på träning, de äldre mer erfarna tränade oss yngre utan ersättning man fick en fika kanske. 

Man hade förtroende uppdrag i klubben för så gjorde man, man hjälpte till och ställde upp och ingen skrev skit på socialamedier om vad man gjorde för fel eller för lite av eller något alls...

Vilken skillnad det är numera!

Nu är det talanggrupper och privata tränare som har svindyra kurser, det är stenkoll av domare, perfekta moment, man ska ha rätt inlärningsmetoder och vilka det är varierar mellan vem man pratar med, man ska synas med bra resultat och fina avkommor som helst ska göra resultat innan de är året.. Ja listan kan göras lång.

Är detta en hobby numera, en där man träffas, fikar, skrattar, hjälper varandra och glädjs med kamraternas resultat?

Kanske är jag negativ just nu men för mig känns det inte så. 

Så nu är det dags att ta en funderare över hur jag vill att min hobby ska vara för mig. 

Pandemi med tävlingsuppehåll ger tid för eftertanke!!

God Jul!

God jul till er alla!

Blir glest mellan inläggen här nu, dator strul ställer till det och att som nu köra från telefonen är inte min grej.

Men ha nu en härlig jul helg vad ni än hittar på.

Länge sedan nu..

 Jo men nu var det ett tag sedan.

Mattens dator är paj, funkar bara ibland så då tyckte hon det var för meckigt sa hon. Varför hon inte bara skaffar en annan ? Ja det kan man ju undra men hon är sån , gillar inte nya teknikgrejor säger hon, vet inte hur de funkar osv.. men idag har hon sparkat igång den gamla bara så ni ska veta att vi finns kvar här å har det bra. Inte lätt att vara influenserhundar när hon inte sköter sitt jobb..

Men vi har det bra, sommaren var fin vi var på semester i husvagnen. Fick gå i koppel och vara turisthundar ett tag men sen for vi till Örebro och upp i Kilsbergen och då fick vi träna massor och det var bra.

Sen gick färden till Kristinehamn och flattmästerskapet. Ville startade och det gick fint, i år fick han poäng på alla stationer och jobbade sitt allra bästa. husse gjorde väl inte riktigt allt rätt och det var där poängen rök ja vad fasen sa Ville här jobbar jag och kämpar sen tappar hussen dummyn när jag lämnar av den..Men vi kommer igen nästa år och då ska även Tick vara klar för start.

De tränar på Tick och matten, ibland jublar hon och säger att han är sååå bra och ibland muttrar hon om hjärna som en höna och när ska han mogna... fast hon är ganska nöjd. Förra veckan var de på utställningsträning i ösregn och det var konstigt sa Tick.. så många hundar och jag fick inte hälsa på en enda bara springa runt runt ...

Milla mår bra hon är med på allt och håller ordning säger hon..

Ville har fullt upp med hussen och älgjakten nu, inte för att de hittar någon älg men de försöker...

Ja så har vi det här hos oss....

Vi har snyggat oss..

 Inga utställningar än men man kan anmäla till  en exteriör bedömning och det har vi varit på. NÄKK hade en bedömning i torsdags med domare Lisbeth Liljekvist. Jag hade anmält Milla och Tick, Ville behöver det inte nu så han fick bara följa med och komma ut lite.

Milla har vuxit i sin kropp och utvecklats fint i det sista tycker jag och det tyckte domaren också.

Excellent med ck och en super fin kritik. Lite höga frambensrörelser vilket enligt domaren beror på att jag tränat med godis... men nej det har jag inte. Jag har däremot en hund som var överlycklig och super pigg, . Milla bara exploderade av glädje när hon äntligen fick visa upp sig.

Ville ha en bedömning på Tick för att se hur han utvecklas. Han är nu 17 månader och i mitt tycke kommer han sig fint. Detta bekräftades av domaren, han fick excellent med en fin kritik. Önskas lite mer förbröst och det är inget konstigt då han är ung än, lite lösa armbågar vilket också kommer att växa till sig men annars bara fint så jag är nöjd.

Jag är också väldigt nöjd med hur Tick skötte sig i bedömningen med tanke på att han är en "coronavalp". Vi hämtade honom just när coronan bröt ut som värst och allt stängde ner. Han har inte varit ute på något speciellt men jag har varit nog med socialträning. Tagit med honom ut på stan och i samhället när tillfälle getts men i en utställnings situation har han aldrig varit så visst fick domaren en extra puss men hon fick gå igenom honom och han både sprang och stod snyggt.

Vi har födelsedag också!

 Grattis Ville som idag fyller 7 år!!!