Vad vi än gjorde så mådde hon dåligt.
Vi åkte runt i bilen för då var hon lugn, vi hade hög musik, fördragna gardiner.. Och jag var så arg, arg på dumma folk, arg på ljudet som skrämde henne så. Men mest av allt så var jag så förtvivlat ledsen över att se henne så rädd.
Nu slipper hon lida mer, nu har hon fått frid, lugn och ro och vi har firat vår första nyår på länge.
Visst har jag känt en oro för hur de andra ska reagera, då mest Tick, Ville har alltid varit lugnet själv men Tick har till viss del präglats av Milla. Han har känt hennes rädsla men nog inte vetat vad som var faran.
Här började smällandet redan i onsdags kväll men ingen större reaktion från någon, andra boende på samhället hade jobbigt med sina djur men här var lugnt.
Igår var det lite under kvällen och drog sedan igång rejält under tolvslaget men Ville sov som en sten och Tick var förundrat nyfiken på vad som hände men när ingen annan brydde sig så somnade även han.
Ja det känns konstigt annorlunda att ha firat en nyårsafton i lugn och ro hemma i soffan med normal ljud på tvn och två sovande hundar.
Lilla fina Milla vi saknar dig men samtidigt så är det så skönt att slippa all oro och stress som skapades av din rädsla för allt. Att leva med en skotträdd, högkänslig hund är en utmaning, en ständig oro och ett undvikande av olika saker man vänjer sig vid det men nu när vi inte har det så längre märker jag vilken skillnad det är.
Man kan träna ljudkänsliga hundar men det är ett otroligt hårt jobb, utmanande och helt ärligt utmattande, helt och hållet tror jag aldrig man kan få bort det, man kan vänja hunden vid ljuden men grundrädslan den finns där.
Jobbet med Milla har lärt mig massor men helt ärligt så är det nu skönt att få slappna av i lugn och ro, hon har gett mig erfarenheter och kunskaper men vilar vi i att ha stabila hundar.
Vi önskar alla våra vänner ett fint nytt år med nya mål och planer!!
