Milla min Milla du kom in i mitt liv med tjut och skrik..
Milla som skulle ta vid efter min Tish när han blivit gammal och lite stel. Du som var så efterlängtad och planerad. Jag ville ha något nytt, något unikt som inte kom från de "vanliga" linjerna, du som faktiskt skulle varit en hane då vi bestämt att vi inga mer tikar skulle ha.
Men i kullen var bara en hane och fem tikar om jag minns rätt. Vi for till Umeå för att hämta hem den hanen men han var inte alls i min smak så " ja men varför inte välja en tik då ".. sa uppfödaren och tja har man väntat så länge, farit över halva Sverige och längtade så efter en ny hund att börja jobba med så, mot bättre vetande valde vi att göra det. Vi har ju haft tik och hane förut och det går bra.
Så for vi hem och du tjöt och skrek i bilen i säkert tio mil och jag höll på att bli galen, det var höga hemska skrik och sen somnade du av ren utmattning.. lilla gumman.. Min plan var en ny apportör, en hund för prov och jakt. Start på unghundsmästerskap, på flattmästerskap, kanske till och med min första jakt champion..
Jo men tji fick jag för det var inte din plan alls.
Dummys!!?? nej tack sa Milla, simma i kallt vatten !!?? nej tack sa Milla, spåra i skogen, varför då sa Milla?? Utställningar då för hon var ju så himla snygg? Kan gå an sa Milla Men måste de ta i mig hela tiden och måste det springa andra hundar bakom mig? Vi testade rally lydnad, vi testade tävlingslydnad och det var väl helt ok sa Milla. ..Detta var en dam med en egen plan och ju mer jag försökte, desto mer sa hon " nej tack..." Men plötsligt började hon apportera dummys... och vi åkte på flattläger för nu skulle det tränas.. och pang så small ett knallskott i närheten och NEJ TACK sa Milla och efter den dagen var hon skotträdd och reagerade på alla höga ljud.
Ja som vi kämpat under åren, vi har tränat och tränat och till slut så accepterade hon ljud men gillade det inte. Det var så mycket i ditt liv som du fann obehagligt men du tog det för att jag ville testa, du ställde upp men med oro i blicken. Bäst gillade du att vara hemma, i skogen med killarna, i soffan tätt intill mig eller husse med killarna bredvid.
Milla min Milla som visade mig vad mina planer var värda, som visade att planer kan vara så olika , mina planer var inte hennes planer. Valpar var inte att tänka på för såna gillar jag inte sa Milla men så kom Ticken hem och oj sa Milla, vilken underbar sak. Så från första dagen var han hennes och hon curlade honom som bara en mamma kan.. De blev så tighta jagade runt så gruset sprutade och Ville suckade...
Men något var fel de sista åren, helt plötsligt var hon halt på höger fram kunde inte stödja på benet men så dagen efter var det borta, det kom och gick men vi hittade inget fel. Hennes stress gick upp och vi for till veterinären och tog en massa prov kanske sköldkörteln så vi började medicinera och jo det blev något bättre. Hältan kom och gick, stressen kom och ja den låg där och irriterade, hon började få ont i hela sin muskulatur och livet var inte ok längre. Är det livskvalitet sa veterinären, hon mår inte bra. Millas ögon sa låt mig vara, ta inte i mig, så efter en lång kamp med tankar hit och dit lät vi igår Milla få somna in med huvudet i mitt knä och husse bredvid.
Milla min Milla, hon som kom med en egen agenda, hon som gav så mycket kärlek till de som hon ansåg behövde det, för Milla valde själv, hon som absolut älskade vår son och svärson vilket de ville det eller inte.. Hon som valde Tick till sin valp och Ville till sin trygghets livspartner. Hon som lärde mig så mycket.. Nu vilar hon på de ständigt gröna ängarna, där som kroppen är fin och fri från värk och annat. Där som alla höns får jagas och all skit ätas, där springer hon nu fri...Tack för allt älskade hundungen min <3
Milla min Milla du kom in i mitt liv med tjut och skrik.. 
