Ut på tur.

 

Ut på tur ja. Ni som följt oss ett tag vet att hussematte gillar att vandra, inte långa fjällturer med tält och så det är matten för bekväm för men de gillar dagsturer i närområden. Nära där vi är just där och då. Vi har vandrat i norra Bohuslän mest när vi varit i husvagnen i Fjällbacka men nu i vinter står den I Dals Ed så nu ska vi vandra där. Matten har pratat länge, ja i flera år om något som heter Tresticklans nationalpark och den ligger där på gränsen till Norge. Matten gillar inte Norge eller norskar just nu men det är en annan historia med något om coronasmittadvärgbandmaskde är så jladuktiga ,ja hon muttrar.. 

Ja men nu skulle vi vandra, inte i norge men på gränsen nästan. 

Förra lördagen packades fika och vi for iväg. 

Slyngelvalpen är äntligen så stor att vi kan gå lite längre turer nu så. Men oj att det var annorlunda, vi är vana vid kortare turer på klippor och kanske lite skog men här var det bara skog och upp och ner och ja vi var helt slut och det var hussematte också. Som vanligt så får vi inte gå lösa när vi vandrar, så det var sele och lina som gällde. I naturreservat och nationalparker är det strikt koppeltvång som gäller. 

Slyngel och matten hade olika tänk om hur man går.

Enligt slyngel så är det full fart framåt i sträckt lina med matten hängandes bakom... Enligt matten är det bakom på spänger som är hala, fullfart får endast användas i uppförsbackar när matten är trött och behöver draghjälp, annars går man fint framför utan drag, de diskuterade det i ca 9km.... Sen var både matten och slyngel trötta... Vi andra vägrar gå med slyngel för han är så jobbig så han får gå med matten . slut på det! 

Ja så var det, vi gick och gick, mötte man folk vilket vi gjorde hela tiden för det var fullt med andra som var ute, ja då fick vi backa in i skogen och stå fint stilla även om vi mötte andra hundar som både skällde och morrade, ofina typer.. Många fina sjöar med perfekta tränings vikar och annat men ingen träning blev det. Bara gågågå.. Så vackert suckade matten, satan jobbigt stönade hussen och så var det. Nu blir det nog lugnt på vandringsfronten ett tag för matten har ont i ryggen.

 

Hur kan vi som vanliga hundägare hjälpa till att hålla vår ras frisk?

 

Funderar lite över det här med olika sjukdomar hos hund och då menar jag ärftliga sjukdomar. Som " vanlig" hundägare tänker man kanske inte så mycket på detta, man köper en valp hos en uppfödare och sen har man den.. 

Eller så tillhör man dom som köper en valp hos en uppfödare och den är sjuk ,eller blir sjuk eller får allergier, eller haltar för att höfterna är dåliga, eller den får njursvikt för att njurarna är påverkade, blir blind för att ögat är påverkat av något, ja listan kan göras lång över vilka saker som kan hända. Olika saker på olika raser oftast. 

Ja rasbundna sjukdomar eller åkommor finns, det finns hos alla raser och även blandraser drabbas då de kan få från alla de raser som ingår i valpen. Kan man som uppfödare och valpköpare skydda sig på något sätt? Ja uppfödaren har ett stort ansvar i att noga kolla upp föräldradjur, dess föräldrar, syskon osv.. 

Sen kan man inte skydda sig mot allt hur mycket och noga man än är med sin forskning, vissa saker bara händer. Som valpköpare kan man själv söka kunskap hos tex Rasdata eller hos sin rasklubb i mitt fall Flatcoated retriver klubben på dessa sidor finns mängder av information om olika ras relaterade åkommor hos just flatten. men vad kan jag som hundägare bidra med för att rasen ska bli friskare? Jo jag kan och ska, höftledsröntga och röntga armbågar, jag ska ögonlysa, jag ska använda mig av den information som finns på rasklubbens sida, sända in enkäter tex om något drabbar min hund, allt för att föra forskningen framåt och hjälpa våra uppfödare.

 Så nu ska jag åka till veterinären och ögonlysa Ville!!!