måndag 26 oktober 2020

Ut på tur.

 


Ut på tur ja. Ni som följt oss ett tag vet att hussematte gillar att vandra, inte långa fjällturer med tält och så det är matten för bekväm för men de gillar dagsturer i närområden. Nära där vi är just där och då. Vi har vandrat i norra Bohuslän mest när vi varit i husvagnen i Fjällbacka men nu i vinter står den I Dals Ed så nu ska vi vandra där. Matten har pratat länge, ja i flera år om något som heter Tresticklans nationalpark och den ligger där på gränsen till Norge. Matten gillar inte Norge eller norskar just nu men det är en annan historia med något om coronasmittadvärgbandmaskde är så jladuktiga ,ja hon muttrar.. 

Ja men nu skulle vi vandra, inte i norge men på gränsen nästan. 

Förra lördagen packades fika och vi for iväg. 

Slyngelvalpen är äntligen så stor att vi kan gå lite längre turer nu så. Men oj att det var annorlunda, vi är vana vid kortare turer på klippor och kanske lite skog men här var det bara skog och upp och ner och ja vi var helt slut och det var hussematte också. Som vanligt så får vi inte gå lösa när vi vandrar, så det var sele och lina som gällde. I naturreservat och nationalparker är det strikt koppeltvång som gäller. 

Slyngel och matten hade olika tänk om hur man går.

Enligt slyngel så är det full fart framåt i sträckt lina med matten hängandes bakom... Enligt matten är det bakom på spänger som är hala, fullfart får endast användas i uppförsbackar när matten är trött och behöver draghjälp, annars går man fint framför utan drag, de diskuterade det i ca 9km.... Sen var både matten och slyngel trötta... Vi andra vägrar gå med slyngel för han är så jobbig så han får gå med matten . slut på det! 

Ja så var det, vi gick och gick, mötte man folk vilket vi gjorde hela tiden för det var fullt med andra som var ute, ja då fick vi backa in i skogen och stå fint stilla även om vi mötte andra hundar som både skällde och morrade, ofina typer.. Många fina sjöar med perfekta tränings vikar och annat men ingen träning blev det. Bara gågågå.. Så vackert suckade matten, satan jobbigt stönade hussen och så var det. Nu blir det nog lugnt på vandringsfronten ett tag för matten har ont i ryggen.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar