Mini människa..

 

Förra veckan hände något spännande annorlunda här. 

Hussematte for iväg utan oss och kom hem med en minimänniska. 

Ja vi har träffat den förut, den var här förra julen men då var den väldigt mini så vi fick bara titta på den, Tick träffade den i somras också men då var de i ett annat land. Tick har varit i Frankrike två gånger detta år men inte Ville, han gillar inte att åka bil så han får vara hemma, det är långt att åka bil till Frankrike. Men nu kom de med flygplan ja minimänniskans mamma vår "storasyster" var också med. 

Nu var hon lite större och oj så kul sa Tick, mest i vägen och konstig sa Ville som surade för de tog hans plats i soffan. 

Den pussar mig på nosen och säger hej varje morgon sa Tick, sen lekte vi med alla hennes saker och hon lät jätte högt när jag tog hennes mjuka saker sa Tick.. 

Vi är inte så vana vid så små människor, barn kallas de säger matte men jag gillar henne sa Tick hon hade mjuka händer och jag fick många pussar sen tappade hon mat på golvet och jo det var ju ok sa Ville men hon gör ljud och tar plats och ändrar i rutinerna sa Ville, sur gubbe sa Tick.. 

Nu har hon åkt hem och jag saknar henne, det luktar fortfarande lite mysigt i sakerna men det är inte lika roligt att hämta dom när ingen tjoar sa Tick, skönt sa Ville och tar sin plats i soffan igen... 

Jag gillar minimänniskor sa Tick, inte jag sa Ville.. suck..sa Tick..

Det går vidare..

 Ja allt går vidare även fast Milla fattas oss. 

Killarna är ganska som vanligt, lite lugnare kanske. 

Tick är inte så på tå längre, skäller inte för minsta ljud, promenaderna är mer avslappnade.

 Att leva med en som Milla var högkänslig hund skapar vaksamhet hos resten av flocken, hon varnade för faror som oftast inte fanns och killarna reagerade. Nu behöver de själva ha koll och börjar så sakta inse att vi har inte så många faror här och hussematten har koll. 

Igår var vi på frk/västras adventsutställning, tänkte först inte åka då vi var lite låga efter allt med Milla men så vet jag att det bästa är att ta sig "upp i sadeln" igen. Möta vänner där man får omtanke, göra vanliga saker, för livet går vidare en dag i taget. Vi har alla varit med om att ta avsked av en hund, det är baksidan med det liv vi lever, så att mötas av en kram, ett hur är det men inte behöva prata om det eller om man vill prata av sig, det är det bästa. 

Ticken var anmäld så vi åkte, hade dock inte riktigt ork att fixa till honom ordentligt, skavde av det värsta med saxen bara.. Det gick helt ok placerad som 2a av 8 i ökk med hp och sen oplacerad i bästa hane. Vi blev utplockade till "specialpris" det var flera olika, typ bästa huvud, charmigaste hunden osv men vi var med i "bästa presentation" där det alltså var jag som handler som bedömdes, kul men vi vann inte ;)  

Ville var med och minglade det han gillar bäst. Det var en trevlig men hemskt kall dag, ridhus med alla portar öppnad skyddar bara mot väder och vind, inte kyla... men jag tar hellre det än förra årets trånga inomhus hall där luften  tog slut och hundarna blev trampade på.. 

Ja en fin dag blev det och som sagt, det går vidare, en som fattas i gänget men så är det...

När tre blir två och hundägandets baksida...

 

Milla min Milla du kom in i mitt liv med tjut och skrik.. 

Milla som skulle ta vid efter min Tish när han blivit gammal och lite stel. Du som var så efterlängtad och planerad. Jag ville ha något nytt, något unikt som inte kom från de "vanliga" linjerna, du som faktiskt skulle varit en hane då vi bestämt att vi inga mer tikar skulle ha. 

Men i kullen var bara en hane och fem tikar om jag minns rätt. Vi for till Umeå för att hämta hem den hanen men han var inte alls i min smak så " ja men varför inte välja en tik då ".. sa uppfödaren och tja har man väntat så länge, farit över halva Sverige och längtade så efter en ny hund att börja jobba med så, mot bättre vetande valde vi att göra det. Vi har ju haft tik och hane förut och det går bra. 

Så for vi hem och du tjöt och skrek i bilen i säkert tio mil och jag höll på att bli galen, det var höga hemska skrik och sen somnade du av ren utmattning.. lilla gumman.. Min plan var en ny apportör, en hund för prov och jakt. Start på unghundsmästerskap, på flattmästerskap, kanske till och med min första jakt champion.. 

Jo men tji fick jag för det var inte din plan alls.

 Dummys!!?? nej tack sa Milla, simma i kallt vatten !!?? nej tack sa Milla, spåra i skogen, varför då sa Milla?? Utställningar då för hon var ju så himla snygg? Kan gå an sa Milla Men måste de ta i mig hela tiden och måste det springa andra hundar bakom mig? Vi testade rally lydnad, vi testade tävlingslydnad och det var väl helt ok sa Milla. ..Detta var en dam med en egen plan och ju mer jag försökte, desto mer sa hon " nej tack..." Men plötsligt började hon apportera dummys... och vi åkte på flattläger för nu skulle det tränas.. och pang så small ett knallskott i närheten och NEJ TACK sa Milla och efter den dagen var hon skotträdd och reagerade på alla höga ljud. 

Ja som vi kämpat under åren, vi har tränat och tränat och till slut så accepterade hon ljud men gillade det inte. Det var så mycket i ditt liv som du fann obehagligt men du tog det för att jag ville testa, du ställde upp men med oro i blicken. Bäst gillade du att vara hemma, i skogen med killarna, i soffan tätt intill mig eller husse med killarna bredvid. 

Milla min Milla som visade mig vad mina planer var värda, som visade att planer kan vara så olika , mina planer var inte hennes planer. Valpar var inte att tänka på för såna gillar jag inte sa Milla men så kom Ticken hem och oj sa Milla, vilken underbar sak. Så från första dagen var han hennes och hon curlade honom som bara en mamma kan.. De blev så tighta jagade runt så gruset sprutade och Ville suckade...

 Men något var fel de sista åren, helt plötsligt var hon halt på höger fram kunde inte stödja på benet men så dagen efter var det borta, det kom och gick men vi hittade inget fel. Hennes stress gick upp och vi for till veterinären och tog en massa prov kanske sköldkörteln så vi började medicinera och jo det blev något bättre. Hältan kom och gick, stressen kom och ja den låg där och irriterade, hon började få ont i hela sin muskulatur och livet var inte ok längre. Är det livskvalitet sa veterinären, hon mår inte bra. Millas ögon sa låt mig vara, ta inte i mig, så efter en lång kamp med tankar hit och dit lät vi igår Milla få somna in med huvudet i mitt knä och husse bredvid. 

Milla min Milla, hon som kom med en egen agenda, hon som gav så mycket kärlek till de som hon ansåg behövde det, för Milla valde själv, hon som absolut älskade vår son och svärson vilket de ville det eller inte.. Hon som valde Tick till sin valp och Ville till sin trygghets livspartner. Hon som lärde mig så mycket.. Nu vilar hon på de ständigt gröna ängarna, där som kroppen är fin och fri från värk och annat. Där som alla höns får jagas och all skit ätas, där springer hon nu fri...Tack för allt älskade hundungen min <3

Mmmm bara ett halvår sedan sist...

 

Inte mycket till influerande här inte om hon bara ska skriva typ två gånger om året..  

Man kan ju tro att här inget händer överhuvudtaget och kanske har det varit så. Vardagen lunkar på hussematte jobbar, vi rusar runt i skogen hämtar tygpåsar ibland spårar ibland ja livet rullar på.

 Tick har vuxit färdigt, matten anmälde till en exteriörbedömning för att få det på papper och jo då han är klar. 60 cm nu och enligt domaren har han små fina tassar ;) tydligen inte så vanligt nu mera att de har det.. excellent med CK blev det och matten är nöjd, inga utställningar inplanerade i sommar då lite annat kommer mellan men vi får se till hösten. 

Matten har äntligen fått tummen ur och vi har gjort anlaget i viltspår och ja faktiskt ett öppen spår också med 1a pris, nu behöver matten bli frisk först sen ska vi fortsätta ( hon har en bakterie i örat som inte vill dö så hon är lite gnällig) men vi har gjort två lyckade trafik eftersök nu i sommar så Tick är redo att ta vid när pappa Ville går i pension. Sommaren försvann och här är kallt, regnigt och blåsigt men vi klagar inte, ganska skönt med kallt så vi orkar röra oss men matten klagar.. som vanligt aldrig är hon nöjd.. Jaktprovs träningen kom bort för strömmen gick och alla fåglar i frysen ruttnade... jaja sa matten det ordnar sig... en annan dag, nu spårar vi, en sak i taget... Ja så har vi det här och nu!!