Förra året vid den här tiden var allt som vanligt, årets utställningar och prov planerades. Skulle vi ta Norge i år, skulle vi lägga en stor del av årets budget på att åter åka långt eller bara vara hem ikring. Inte läge att åka långt med valp tänkte vi, var ska han vara om vi drar 4 dagar till norge, inte läge att ta med en så liten eller? Vilken blir hans 1a utställning? Räknade månader och jo han kanske skulle kunna gå i valpklass då.
Sverige då, vilka utställningar?
Ska Ville startas på jaktprov?
Vi bokade camping till flattmästerskapet, man måste vara tidigt ute för att få en plats, bokade många platser för alla vänner vill stå tillsammans för oj vad roligt det blir...
Planerade ledighet för valphämtning och den 1a tiden och hur ska vi lösa resten, jo men det ordnar sig sa vi och det gjorde det men hur...(Corona och husse jobbade hemifrån)
Valparna föds och oj vilken tid det var med besök, tankar och planer för hur det skulle bli..
Ja men sen i februari/mars så slog corona till med stor släggan.
Crufts var väl den sista stora utställning som var, sen fick folk som varit där sitta i karantän när de kom hem( ja norskarna i alla fall).
Under våren ställdes mer och mer in men flattmästerskapet då, jo men det kan man väl inte... jo då även det.
Valpen som nu om 2 dagar blir 1 år har aldrig satt sin tass i en utställningsring, han är inte ens ordentligt trimmad (bara lite på öronen) .
Vi har under 2020 inte varit ute på något alls, inga prov, inga utställningar, inga träningar, inga roliga resor, inget alls och nu börjar jag tappa sugen.
Har jag då 3 feta troll som såsar runt här och är alldeles inaktiverade? Nej det har jag inte men det finns hos mig ingen riktig gnista.
Om allt går som det ska så blir Ville pappa igen till våren ( vi väntar på löp) hos kennel Torpedos. Tick och Milla ska startas i anlagsklass viltspår för det kan man fortfarande göra, Milla är på gång in i löp och Tick har sin 1a hormonstorm så det blir nog längre fram i vår men det ska göras.
Annars är det grundträning för Tick som gäller nu men det går sakta för det finns som inget riktigt mål. Hade unghundsmästerskapet som mål i år men räknar kallt med att även det blir inställt då coronan inte släpper taget om världen. Så ja, efter ett osäkert år så går vi nu in i ett typ "mellanmjölksår" det som blir det blir kan man säga. Inga planer alls utan vi får ta det som det kommer.
Den tappade sugen får ligga kvar, gnistan går på sparlåga och vi får se hur det blir med något alls. Hundarna bryr sig inte om corona, de behöver aktiveras i alla fall, kanske kommer det något bra ur allt detta? Och tänk på alla pengar vi sparar.... suck....
