Äntligen har sommaren kommit till oss, säger matten!
Då måste vi ta tag i och starta upp Villes simträning, förra året var han lite för liten och nu har det varit så kallt och ruggigt ända fram tills för några dagar sedan…
Men nu har han gjort det, simmat alltså. plaskar och kan inte riktigt få ordning på den långa kroppen. Men det tar sig, lite mer övning så kommer det!
Här simmar de fint bredvid varandra men man kan se att Tishen har fått vatten i ena örat, lite sned i huvudet…
I Sverige på sommaren är det “ibland” varmt, som förra sommaren. Vid Tvååkersutställningen i början av juli var det runt 30+ vid utställningsringen, vid husvagnen 38 i solen när vinden mojnat. Då var det skönt att kunna åka ner till havet efter utställningen och bada av oss men pälsen då var det många som frågade.. ja där gör man ett val, ska jag vara rädd om pälsen och låta min lite överhettade hund ligga i skuggan under vagnen eller ska jag tro på det bästa, att pälsen lägger sig och låta honom bada, eller helt enkelt strunta i hur pälsen blir och låta honom njuta av svalkan. Jag valde att låta honom bada varje dag och han fick reservcert båda dagarna.
Vi startade på Norska flatt mästerskapet i början av juni, redan då hade värmen kommit men han jobbade som vanligt och vi vann veteranklassen, det efter två dagars utställning i värme.
Min hund kan jobba i värme, för jag har tränat honom så.
Det är viktigt om man vill starta eller ställa ut sin hund på sommaren att man vänjer dom sakta vid att prestera även om det är varmt. Utställningar är alltid hela dagar, inte på kvällen, jaktprov och working - test lika så. Det är nästan bara i lydnaden som det finns kvällstävlingar att välja.
Vi säger oftast att vi “tar träningen till kvällen när det är svalare” och det är väl skönt för både oss och hundarna men verkligheten ser inte ut så.
Jag tränar alltså mina hundar när det är varmt. Inga långa pass, inga milslånga cykelturer eller joggingrundor. Inga krävande apporteringspass i gassande sol, utan korta pass. Ja jag går promenader i solsken, jag kör ett sök mitt på ängen i gassande sol, ett litet sök, jag tränar lydnad på fotbollsplanen när klockan är 12…. Ja jag utsätter mina hundar för värmen och kräver koncentration, i korta, korta pass.
Är jag en elak djurplågare? Nej jag tycker inte det. Jag förbereder mina hundar för det som krävs av dom under sommaren. Jag vätskar dom, kyler med kyltäcke osv… Allt för att de ska bli vana vid det, för att inte sommarens aktiviteter ska ta för hårt på dom. Att ta ut en hund på en utställning i 30 graders värme utan att den är van vid det, det är djurplågeri!
Jag tränar mig själv på samma sätt, det är nämligen jag som ska springa i ringen med min hund, se trevlig ut 
och visa min hund. Om inte jag klarar värmen och kan springa då blir det inget bra. Jag ska kunna föra min hund i gassande sol på en åker, kunna stå i solen på passiviteten långa stunder på ett öppenklassprov, stod i 40 minuter en gång på ett prov mitt i solen,hunden kunde ligga i skuggan men jag fick stå i solen, då är man mör i skallen .
Träning och åter träning, ja jag springer i jogging spåret mitt på dagen i värmen, utan hund, för att vänja mig. Jag kräver det samma av mig själv som jag gör av mina hundar. Så nu har jag gått en promenad i solen med båda hundarna och Ville fick ett kort apporteringspass på ängen, inte Tishen han är gammal nu och får vila.
Helena.
Att ha en liten brun innebär att alltid ligga steget före. Alltid plocka undan allt hur litet den än är. Att alltid sätta gallret för skorna och köksdörren och då menar jag alltid.
För allt ska undersökas in i minsta detalj, inte av förstörelselusta eller under stimulering, nej då, det är av ren nyfikenhet. Ligger där något som inte legat där förut så ska det kollas. Är det av ätbar karaktär så slinker det ner, ser man inte upp på bänken så hoppar man upp, står där en stol ska man provsitta den. Staket är till för att kikas över, når man inte så ställer man sig på bakbenen. Har matte grävt i rabatterna, så ska han gräva efter för att se vad jag fann så intressant..
Det innebär också att man aldrig, aldrig är ensam någonstans, han finns där nära för att se vad man gör, försöka klä på sig på morgonen så han man en brun i ena byxbenet, det fattas oftast en strumpa osv.. Stänger man dörren sitter han i trappan och väntar helt oförstående, varför fick inte jag vara med? Sitter utanför toa dörren men hör honom fnysa i dörrspringan ja man nästan hör honom fundera, vad gör du?
Han är helt orädd i alla situationer så man måste vara med så han inte skadar sig… Men han sover också nästan alltid med nosen i mitt öra, huvudet på kudden nära nära.
Ja han är härlig vår bruna kille, alltid med på allt och gör så gott han kan, älskar allt och alla vilket de vill eller inte 
