Viile vår Ville.
Ett år har ni gått sedan sedan du fick somna in finaste pappisen, jaktkompisen, gogubben ja den lugnaste och tryggaste av alla. Men åren tog ut sin rätt, kroppen värkte trots behandling och ögonen blev grumliga. Vi tog beslutet när du behövde hjälp upp från golvet, när bakbenen vinglade då var det dags. Sorgen var oändlig goaste killen.
Ett år har ni gått och Ticken har varit ensamhund vilket fungerat men vi har märkt av att han kännt sig ensam så när vi fick chansen att få en valp efter honom så ... nu börjar ett nytt kapitel där Ville fort sätter vara med men nu som farfar....
