Ja allt går vidare även fast Milla fattas oss.
Killarna är ganska som vanligt, lite lugnare kanske.
Tick är inte så på tå längre, skäller inte för minsta ljud, promenaderna är mer avslappnade.
Att leva med en som Milla var högkänslig hund skapar vaksamhet hos resten av flocken, hon varnade för faror som oftast inte fanns och killarna reagerade. Nu behöver de själva ha koll och börjar så sakta inse att vi har inte så många faror här och hussematten har koll.
Igår var vi på frk/västras adventsutställning, tänkte först inte åka då vi var lite låga efter allt med Milla men så vet jag att det bästa är att ta sig "upp i sadeln" igen. Möta vänner där man får omtanke, göra vanliga saker, för livet går vidare en dag i taget. Vi har alla varit med om att ta avsked av en hund, det är baksidan med det liv vi lever, så att mötas av en kram, ett hur är det men inte behöva prata om det eller om man vill prata av sig, det är det bästa.
Ticken var anmäld så vi åkte, hade dock inte riktigt ork att fixa till honom ordentligt, skavde av det värsta med saxen bara.. Det gick helt ok placerad som 2a av 8 i ökk med hp och sen oplacerad i bästa hane. Vi blev utplockade till "specialpris" det var flera olika, typ bästa huvud, charmigaste hunden osv men vi var med i "bästa presentation" där det alltså var jag som handler som bedömdes, kul men vi vann inte ;)
Ville var med och minglade det han gillar bäst. Det var en trevlig men hemskt kall dag, ridhus med alla portar öppnad skyddar bara mot väder och vind, inte kyla... men jag tar hellre det än förra årets trånga inomhus hall där luften tog slut och hundarna blev trampade på..
Ja en fin dag blev det och som sagt, det går vidare, en som fattas i gänget men så är det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar