Du tycker tennis verkar kul, du köper utrustning, tar kanske lektioner men det går inget bra, kanske fel på racket, kanske du köper ett annat men det blir inte bra.
Du tycker hundsport är kul, gillar utställningar, köper en valp men den håller inte måttet. Kanske är bettet fel, kanske är det ingen stjärna du fått, vad gör du då?
Att köpa en valp är ingen garanti för att du får det du önskar, du letar innan , kollar stamtavlor, föräldradjur, syskon, pratar med kunniga människor men inga garantier finns egentligen. Den lilla söta valpen kan bli vad som helst.
Hur flexibel är du?
Alla möjligheter finns i den lilla kroppen det är upp till dig att förvalta det om inte...
Du vill ställa ut men en testikel kommer inte ner, vad gör du då?
Du vill starta på jaktprov men hunden ljudar eller är totalt ointresserad, vad gör du?
Du vill ha en snabb alert agility hund men hunden är en lugn och trivsam soffliggare, vad gör du?
Ja där kommer besluten in.
Gäller det typ tennis så är valet ganska lätt, sälj utrustningen och gör något annat. Men gäller detta hundsport har du en levande tillitsfull varelse i din ägo. En varelse som är totalt ovetande om dina planer, den bara gör så gott den kan men förstår inte din frustration.
Ja vad gör man?
Vissa tar enkelt beslutet att sälja hunden vidare eller som det heter "placerar om den" kalla det vad du vill men hunden flyttas till någon annan. Och visst är du tillräckligt inriktad mot något så är det nog bra för alla men för mig fungerar det inte så.
Du kanske får en champion i någon gren eller flera men hur många valpar har du ratat innan detta för att de inte håller måttet?
Jag tänker om och testar nytt, kanske ska jag träna något annat och varför är utställning så himla viktigt, det finns massor av annat man kan göra med sin kompis. För mig är inte hunden ett verktyg eller en utrustning för att jag ska kunna genomföra något, för mig är hunden en kompis, en livslång kompis. Championat är kul ,ett resultat av hårt inriktat arbete, en belöning för det jag lagt min tid, ekonomi och energi på. Men egentligen är det ingenting mer än en rosett och några bokstäver framför namnet, ja å så en massa grattis på sociala medier så jag för stunden känner mig bekräftad.
Så här tänker jag och det känns bra för mig. Jag har aldrig sålt vidare eller placerat om en hund, jag har istället lagt ner en massa jobb på att stötta, utveckla och samla kunskap för att komma dit jag vill, ibland går det, ibland inte men jag lär mig massor under tiden.
Jag var i funderingen när det gällde Milla, tänkte att hon kanske skulle må bättre hos någon annan, någon som inte for runt på så mycket, någon som bodde i ingenstans där det var tyst och lugnt men hur många sådana hem finns...
Jag dömer ingen, alla gör så som är bäst för just dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar