Följ drömmen och gå på känslan...

 

Hundliv-hundsport... 

Jag har levt i stort sätt hela mitt liv med hundar, hundsport har varit min hobby det jag gjort och levt när inte vanliga saker som jobb och annat tagit tid.

 När barnen kom sattes det på paus under några år då tiden inte räckte till och familjen prioriterades. Men så fort det gick startade jag upp igen och resor och annat planerades utifrån prov, tävlingar eller utställningar. 

Jaktprov i Örebro japp då kunde vi passa på att umgås med släkten och barnen var hos mormor, utställningar i närheten av utflyktsmål som var familjevänliga osv..Vi levde ett hundliv inget fel i det vi gjorde annat också där hundarna inte var med, badhotell i Danmark, Mumindalen i Finland, ja vi kombinerade familj med hundliv och det har varit kul men vad drev mig i hundsporten? 

Vilka drömmar hade jag? 

Ja egentligen inga alls mer än att lyckas, lyckas få den där 1an på jaktprovet, utställnings champion osv.. men för vem? Ja för min egen del spelar det numera ingen större roll vilka segrar jag tar men då drevs jag av en längtan efter att få beröm, få lyckas för att uppfödaren skulle se hur bra jag förde fram den hund de fött upp... För att andra skulle se hur bra jag kunde träna och lyckas med olika hundar men annars gjorde jag det inte för min egen skull, sorgligt men sant. Och hur jag än lyckades så var det ingen uppfödare som brydde sig.. 

Jag vet att jag kan och är bra på det jag gör, har en fin relation med mina hundar och väljer nu efter känslan vad jag vill göra, vad andra ser och tycker har ingen större betydelse. 

Jag har aldrig drömt om att vinna flattmästerskapet, aldrig drömt om att ställa på Crufts eller ens besöka Crufts så inget av detta är något jag siktat på eller kommer göra. 

Jag drömmer om att ha en hund i balans som fungerar fint i min vardag, som går med på jakterna lugnt och fint, gör det jobb han ska, söker och finner skadade djur ...osv, visst vill jag ha ett eller flera cert på utställning men är glad för ck och placering då min hund är välbyggd och mycket fin men det är inte viktigast. 

Det viktigaste är min känsla med hunden, vår relation i allt vi gör. Jag kämpar och petar inte för en dröm nej jag tränar och bygger för att få en fin känsla. En dröm är väl dock att någon uppfödare ska vilja använda Tick så vi får en avkomma att jobba vidare med och då behöver jag ut och få resultat för i hundvärlden finns man inte om man inte visar resultat och då på socialamedier, för ingen minns 2a bh eller ser det fina eftersök vi gjort, ingen ser signalsäkerhet i samspel med andra hundar eller hans vänliga sätt i vardagen. 

Det sägs att avelsbasen på flatt är snäv att det börjar bli för få hanar att använda men det tror jag är fel för ute i landet finns mängder av bra hanar som inte visas upp utan arbetar i det tysta, hanar som är rastypiskt byggda, sunda och friska, mentalt bra men vars ägare inte bryr sig om prov och utställningar och då finns de inte enligt många. Är detta ett försvar för att jag inte tävlar längre, tja kanske men också en påminnelse  om att man finns även utanför socialamedier man finns för sin egen skull och för sin relation med sin hund.