Skäms...

 

 

Ja men skäm på sig matten, det är 1 månad sedan du senast skrev här å folk kan ju tro att vi försvunnit från jordens yta ju.

Det har vi inte vi lever gott här och har det bra. Milla fyllde 5 år igår men vi fick ingen tårta eller presenter nä då för vi firar inte så mycket här...

Det händer däremot inte så mycket. Reser vi så blir det till husvagnen i Ed. Där åker vi till skogen och vandrar eller till något bra ställe där vi tränar apportering.

Här hemma så spårar vi lite ibland, tränar lite av varje. Unghunden får sin träning, ganska mycket skärp till dig träning nu han utmanar matten hela tiden så hon blir helt galen ibland men det är bra för då håller hon sig igång...

Matten gnäller lite för det finns inga mål säger hon allt är skit med hunderiet för den här pandemin säger hon. Men det stämmer väl inte för spåra kan man ju och Tickens första start blir väl om något år och då har vi ingen pandemi längre kanske så nu är det hon som får skärpa sig tycker vi och sluta gnälla kanske ;) 

Ja men nu vet ni i alla fall att vi lever och har det bra trots pandemi och en gnällig matte!!

Här är det livat värre..

 

Ja här är lite livat nu när Milla löper. 1a veckan gick fint, de luktade lite på henne, pussade lite mer men ganska lugnt. Men sen kom höglöpet och Ville hade piggnat till efter veckan hos Märta. Natten mellan torsdag och fredag blev inte mycket sömn för någon här så i fredags drog husse och killarna upp till husvagnen i Ed så vi skulle få sova.

Väl hemma igen i söndags så fortsatte det.... Nu är Milla ur höglöpet men killarna har inte ens fattat det, de piper och har sig så man kan bli tokig för mindre..

Men så är det att ha tikar och hanar, det blir jobbigt för alla när tiken löper. Jaja bara några dagar till så ger det sig.

Vad gäller Ville och Märta så kommer den parningen att bli till hösten istället och då får vi se hur det går, vi får ändra lite i tänket och testa på annat sätt, ja eller para gör de bara på ett sätt men vi kan ändra på var det blir och hur och så... 

Nu tar vi det med ro och hoppas lugnet snart lägger sig här så vi kan börja träna igen och ja ha det som vanligt...

Det blev ingen kärlek denna gången...

 

Nej tyvärr för alla som väntat på en valp efter Ville och Märta så blev det ingen parning, om det blev kärlek ;) ja det vet jag inte men de gillade varandra och enligt Kicki som har Märta, så har de verkligen försökt men nej det blev inget.

Vi åkte dit förra söndagen för en första parning men då var det alldeles för tidigt i löpet så Ville fick stanna kvar. Han har bott där förut, när vi var till Frankrike så bodde han där en vecka så detta var helt ok för oss alla. Vi hade telefonkontakt varje dag för att stämma av men nej. De släpptes samman två gånger om dagen på fm och sedan vila och mat och promenad och sen försök på em men det blev ingen riktig parning, när Ville kom till så flyttade hon på sig och när hon stod still så gav han upp ...

Så igår så åkte vi dit och testade en sista gång när jag var med också men sen sa vi stopp. Ibland blir det bara inte, kanske de två inte ska han några valpar, kanske det inte var meningen.

Ville är nöjd att vara hemma, Tick är nöjd att pappa är hemma igen och allt är som vanligt, ja fast nu löper våran Milla men här ska inte paras för valpar har vi varken tid eller kunskap nog för att föda upp.

 Som sagt synd för de som står på kö för valp och har väntat länge. 

Synd att inte Villes gener förs vidare till fler mysiga, snygga, arbetshundar men så är det. Jag är så glad över att vi fick Ticken, att det blev en så fin kull och även den 1a kullen där de nu är 1,5 år och vad vi hör så är även det bra hundar.

Love is in the air....

 

Ville, vår fina kille ska bli pappa igen om allt går som det ska. Han har två kullar sedan tidigare och nu är det dags igen.

Imorgon åker vi till fina Märta hos kennel Torpedos. 

Detta blir halvsyskon och lite till till våran Tick,då Märta är efter Tickens mamma i en tidigare kull. 

Vi är mycket nöjda med Tick, han är en mycket bra arbetshund, både spår och apportering, trevlig och dessutom snygg. Så nu hoppas vi på en bra parning och sen en fin kull. 

Så kul att Ville blir använd då han är en otroligt lugn och stabil hund med fin arbetslust. Han är ingen utställnings stjärna men har alla detaljer där de ska vara och är sund och frisk. 

Hans 1a kull hos kennel Håll Fast är alla röntgade med A höfter.

Den 2a kullen hos kennel Torpedos är nu 13 månader och en är röntgade med B höfter och fria armbågar, vi har inte röntgad Ticken än ...

En liten känsla av obehag.

 

Ja det finns hos mig en liten obehaglig känsla efter att ha sett Kalla faktas program om Skk som visades igår.

Hundsport är en så stor del av mitt aktiva liv och har så varit under en lång tid, ja nästan hela mitt liv. Att då kunna få det borttaget genom uteslutning så som många blivit och fortfarande blir ja den tanken är obehaglig. Att inte få starta mina hundar, inte få delta i gemenskapen runt allt detta, inte ens få besöka en utställning. Ja det är en obehaglig känsla och då är jag inte uppfödare, lever inte av detta på något sätt, det är min hobby. 

Skks grundregler, ja de vet man att de finns man klickar i det varje gång man anmäler till något. Finns en ruta där det står att jag har ska klicka i att jag läst och den rutan klickar jag i men har jag läst? Nej handen på hjärtat det har jag inte. Jag vet i stort men inte alls så grundligt. 

Jag sökte upp och läste igenom vad som gäller för hanhunds ägare när Ville skulle para för även då ska man på parnings avtalet fylla i en ruta.

Nu vet jag att dessa regler finns för att skydda våra hundar valpköpare, uppfödare, funktionärer osv... 

Det är regler för att tikar inte ska utnyttjas, för att valpar ska ha det bra, för att valpköpare ska vara trygga i att köpa en valp av en auktoriserad uppfödare, för att den som är fodervärd inte ska utnyttjas, osv. Ja det är en trygghet för hundarna och det är viktigt, det är super viktigt då det finns en mängd oseriösa typer som bara ska utnyttja och tjäna pengar men sen då... 

Vem som helst som är medlem kan anmäla/ bli anmäld av vem som helst och det utreds. Ja jag kan bli anmäld av någon som är sur på mig som vill mig illa och så ska jag försvara mig genom skriftliga brev. Alla kan inte formulera sig i skrift och vissa är super bra på det.

 Ja detta ger lite panik, ska jag vara helt tyst nu och aldrig mer säga något öppet som kan tolkas negativt eller kränkande av någon, ska jag smyga runt i ytterkanten och bara sköta mig själv i rädsla för att någon kan misstolka något eller.... 

Det finns alltid två sidor av en händelse det vet vi alla och program vinklas och klipps ihop så det blir bra tv men det lilla obehaget finns där. Skk har stor makt inom hundvärlden, hundvärlden är en stor del av mitt och många andras liv.

 I dagens cybersamhälle tolkas och misstolkas inlägg och texter hit och dit av olika sorters människor, de som gläds över mina texter, de som misstolkar och de som väljer att misstolka.. De som gläds med mig i mina framgångar, de som sörjer med mig när det går snett, de som stöttar och de som stjälper.. men det behövs bara en människa som.. ja ni vet och sedan är det igång. Nu väljer jag att tro att bakom varje stort beslut som te x en uteslutning finns en rättvis och grundlig undersökning, ingen kan väl dömas bara så där? eller...

Jag väljer att lita till min organisation, att de arbetar för hundarnas och alla hundägares bästa. Det finns regler av en anledning att de sedan behöver ses över och revideras regelbundet är självklart, att regler ska kunna ifrågasättas av medlemmar utan rädsla för repressalier är för mig en självklarhet om det görs på rätt sätt och till rätt instans, inte på socialamedier. 

Men idag ska jag leta upp grundreglerna och läsa igenom för det är min skyldighet.

Ingen brådska.

 

Ännu en helg fylld av sol, snö och kyla. Vi åkte upp till jaktmarken i lördags för lite träning och njutning.

Känns lite konstigt nu att inte ha något direkt mål med träningen. Ingen vet när något kommer igång igen men hundarna aktiveras varje dag med någon form av träning.

Tick får grunderna lagda nu, enkelt och med arbetsglädje som största mål. Han är sen i sin utveckling den här killen så jag tar det väldigt lugnt. Lekfullt och med glädje, detaljer är något vi kan slipa på senare, just nu ska det vara kul. 

Kan tyckas slarvigt det vi nu gör, slarvigt och utan någon form av plan men så tränar jag. Inget är detaljstyrt eller petigt utan vi jobbar på grunder utan press. Han får springa förbi mig med dummyn, inga höjda röster eller starka korrigeringar. Han gör det på bus, inte trots eller stress.

Vi leker in apporteringen och har vi en dag då inget funkar eller han störs av andra dofter så bryter vi och bara går istället, kör en inkallning eller fotgående. För mig är vår kontakt viktigast han ska veta att vi har kul. 

Anmälan till unghundsmästerskapet har öppnat men jag kommer inte att anmäla honom, det blir alldeles för mycket krav och press vilket han inte är mogen för och kan då förstöra det förtroende vi har mellan oss.

Vi har ingen brådska, flatten mognar sent och jag brukar inte starta unga hundar om de inte är mentalt mogna för det. 

Vi har många år framför oss.

Så just nu har vi kul och njuter av solen och snön, kylan kan gärna få ge sig...

Jo men vi har det bra..

 

Ja då, vi har det bra. 

Händer inte så mycket här nu.

 Den lille står på tillväxt, hormonerna flödar och han är mest till besvär säger de stora. 

Milla ska löpa tror matten, hon har luktat gott ett tag nu ( milla alltså inte matten) men inget händer, var länge sedan hon löpte nu så matten är lite orolig men Milla bryr sig inte alls...  

Vi har snö och det är kallt. 

Inget kul som händer för alla har corona avstånd till allt så vi är som sällskapshundar nu.. Den lille ser ut som ett troll för det är ingen ide att trimma honom och matten tycker han är söt med all päls... Tja så är det här...

Tiden den går...

 

Liten blir stor och idag fyller Lillebror Tick 1 år.

Ett år har gått sedan de föddes och i 10 månader har han bott hos oss. Pappa Ville tyckte väl i början att den här lille var helt onödig men tant Milla blev alldeles till sig, de fann varandra direkt, något vi nog aldrig trott. Milla är inte så förtjust i andra hundar och absolut inte valpar men Tick han blev hennes..

Ja han är en härlig hund den här killen, han är rolig, sitter alltid på stolar, vill ligga högt så han ser, han bär runt på alla filtar och kuddar han kan hitta, har jag en filt på mig så drar han genast av den och bär runt med öronen pekandes rakt ut som Toker. Han hoppar som en känguru rakt upp och knockar alla i ren glädje, han hoppar över staket också för gränser är inte för honom, alltid lika glad med ögon som lyser.

Han spårar så bra men hör alla ljud och , ja han hoppar högt vid ljud i skogen (om inte pappa och Milla är med för då är han cool) , han apporterar bra men hjärnan orkar inte koncentrera sig så länge så kör korta pass. Han har absolut ingen som helst impulskontroll utan drar iväg när han ser något spännande.. ja han är en typisk ungflatt som mognar sent.

Så grattis på födelsedagen Torpedos California Blue, Tick!

Tappat sugen....

 

Förra året vid den här tiden var allt som vanligt, årets utställningar och prov planerades. 

Skulle vi ta Norge i år, skulle vi lägga en stor del av årets budget på att åter åka långt eller bara vara hem ikring. Inte läge att åka långt med valp tänkte vi, var ska han vara om vi drar 4 dagar till norge, inte läge att ta med en så liten eller? Vilken blir hans 1a utställning? Räknade månader och jo han kanske skulle kunna gå i valpklass då. 

Sverige då, vilka utställningar?

 Ska Ville startas på jaktprov?

 Vi bokade camping till flattmästerskapet, man måste vara tidigt ute för att få en plats, bokade många platser för alla vänner vill stå tillsammans för oj vad roligt det blir... 

Planerade ledighet för valphämtning och den 1a tiden och hur ska vi lösa resten, jo men det ordnar sig sa vi och det gjorde det men hur...(Corona och husse jobbade hemifrån) 

Valparna föds och oj vilken tid det var med besök, tankar och planer för hur det skulle bli.. 

Ja men sen i februari/mars så slog corona till med stor släggan. 

Crufts var väl den sista stora utställning som var, sen fick folk som varit där sitta i karantän när de kom hem( ja norskarna i alla fall).

 Under våren ställdes mer och mer in men flattmästerskapet då, jo men det kan man väl inte... jo då även det. 

Valpen som nu om 2 dagar blir 1 år har aldrig satt sin tass i en utställningsring, han är inte ens ordentligt trimmad (bara lite på öronen) .

 Vi har under 2020 inte varit ute på något alls, inga prov, inga utställningar, inga träningar, inga roliga resor, inget alls och nu börjar jag tappa sugen. 

Har jag då 3 feta troll som såsar runt här och är alldeles inaktiverade? Nej det har jag inte men det finns hos mig ingen riktig gnista. 

Om allt går som det ska så blir Ville pappa igen till våren ( vi väntar på löp) hos kennel Torpedos. Tick och Milla ska startas i anlagsklass viltspår för det kan man fortfarande göra, Milla är på gång in i löp och Tick har sin 1a hormonstorm så det blir nog längre fram i vår men det ska göras.

 Annars är det grundträning för Tick som gäller nu men det går sakta för det finns som inget riktigt mål. Hade unghundsmästerskapet som mål i år men räknar kallt med att även det blir inställt då coronan inte släpper taget om världen. Så ja, efter ett osäkert år så går vi nu in i ett typ "mellanmjölksår" det som blir det blir kan man säga. Inga planer alls utan vi får ta det som det kommer.

 Den tappade sugen får ligga kvar, gnistan går på sparlåga och vi får se hur det blir med något alls. Hundarna bryr sig inte om corona, de behöver aktiveras i alla fall, kanske kommer det något bra ur allt detta? Och tänk på alla pengar vi sparar.... suck....

Hej på er...

 

Ja men hej på er, det var ett tag sedan hon skrev nu matten men vi lever och har det bra. 

Händer inte så mycket här, de jobbar och vi sover..

 Ville åker och jagar ibland, matten lägger några spår när hon inte har ont i ryggen, slyngel växer och irriterar..... 

Ja inte mycket att orda om tycker hon....

Ut på tur.

 

Ut på tur ja. Ni som följt oss ett tag vet att hussematte gillar att vandra, inte långa fjällturer med tält och så det är matten för bekväm för men de gillar dagsturer i närområden. Nära där vi är just där och då. Vi har vandrat i norra Bohuslän mest när vi varit i husvagnen i Fjällbacka men nu i vinter står den I Dals Ed så nu ska vi vandra där. Matten har pratat länge, ja i flera år om något som heter Tresticklans nationalpark och den ligger där på gränsen till Norge. Matten gillar inte Norge eller norskar just nu men det är en annan historia med något om coronasmittadvärgbandmaskde är så jladuktiga ,ja hon muttrar.. 

Ja men nu skulle vi vandra, inte i norge men på gränsen nästan. 

Förra lördagen packades fika och vi for iväg. 

Slyngelvalpen är äntligen så stor att vi kan gå lite längre turer nu så. Men oj att det var annorlunda, vi är vana vid kortare turer på klippor och kanske lite skog men här var det bara skog och upp och ner och ja vi var helt slut och det var hussematte också. Som vanligt så får vi inte gå lösa när vi vandrar, så det var sele och lina som gällde. I naturreservat och nationalparker är det strikt koppeltvång som gäller. 

Slyngel och matten hade olika tänk om hur man går.

Enligt slyngel så är det full fart framåt i sträckt lina med matten hängandes bakom... Enligt matten är det bakom på spänger som är hala, fullfart får endast användas i uppförsbackar när matten är trött och behöver draghjälp, annars går man fint framför utan drag, de diskuterade det i ca 9km.... Sen var både matten och slyngel trötta... Vi andra vägrar gå med slyngel för han är så jobbig så han får gå med matten . slut på det! 

Ja så var det, vi gick och gick, mötte man folk vilket vi gjorde hela tiden för det var fullt med andra som var ute, ja då fick vi backa in i skogen och stå fint stilla även om vi mötte andra hundar som både skällde och morrade, ofina typer.. Många fina sjöar med perfekta tränings vikar och annat men ingen träning blev det. Bara gågågå.. Så vackert suckade matten, satan jobbigt stönade hussen och så var det. Nu blir det nog lugnt på vandringsfronten ett tag för matten har ont i ryggen.

 

Hur kan vi som vanliga hundägare hjälpa till att hålla vår ras frisk?

 

Funderar lite över det här med olika sjukdomar hos hund och då menar jag ärftliga sjukdomar. Som " vanlig" hundägare tänker man kanske inte så mycket på detta, man köper en valp hos en uppfödare och sen har man den.. 

Eller så tillhör man dom som köper en valp hos en uppfödare och den är sjuk ,eller blir sjuk eller får allergier, eller haltar för att höfterna är dåliga, eller den får njursvikt för att njurarna är påverkade, blir blind för att ögat är påverkat av något, ja listan kan göras lång över vilka saker som kan hända. Olika saker på olika raser oftast. 

Ja rasbundna sjukdomar eller åkommor finns, det finns hos alla raser och även blandraser drabbas då de kan få från alla de raser som ingår i valpen. Kan man som uppfödare och valpköpare skydda sig på något sätt? Ja uppfödaren har ett stort ansvar i att noga kolla upp föräldradjur, dess föräldrar, syskon osv.. 

Sen kan man inte skydda sig mot allt hur mycket och noga man än är med sin forskning, vissa saker bara händer. Som valpköpare kan man själv söka kunskap hos tex Rasdata eller hos sin rasklubb i mitt fall Flatcoated retriver klubben på dessa sidor finns mängder av information om olika ras relaterade åkommor hos just flatten. men vad kan jag som hundägare bidra med för att rasen ska bli friskare? Jo jag kan och ska, höftledsröntga och röntga armbågar, jag ska ögonlysa, jag ska använda mig av den information som finns på rasklubbens sida, sända in enkäter tex om något drabbar min hund, allt för att föra forskningen framåt och hjälpa våra uppfödare.

 Så nu ska jag åka till veterinären och ögonlysa Ville!!!

 

Valphysteri, eller...

 

Följer med intresse en tråd på facebook som handlar om valp priser. När vi i mars fick hem Tick kostade de valparna 16.000 mycket pengar för en hund kan tänkas men räknat på hur länge de lever och vad de ger mig under den tiden så ...ja saker kostar. 

Just nu eller ja ända sedan i våras när corona slog till har efterfrågan på valpar varit stor här i Sverige, alla verkar vilja passa på att skaffa hund nu när de ändå jobbar hemifrån och har tid. 

Ja nu vet jag inte riktigt om det är just det som avgör men något är det för efterfrågan har skjutit i höjden. 

Uppfödare vittnar om att människor ringer och bönar och ber om att få köpa valp. De försöker bjuda över i pris och tycker att " du har ju fler tikar, para dessa då" men nu fungerar ansvarsfulla uppfödare inte så. De har kullar planerade sedan länge, meriterat och hälsolkollat sina tikar, valt hane med omsorg och oftast har de redan en lång kö med valpköpare. 

Ansvarsfulla uppfödare parar inte sina tikar för att "producera valpar och tjäna pengar" visst kan det tyckas att om du får 10 valpar i en kull och varje valp kostar ca 16-18000 då är det stora pengar och det är det. Men att ha flera hundar vilket de flesta har, kostar pengar, mat, försäkring, veterinärvård, resor till olika prov och utställningar, anmälningsavgifter osv... Det kostar, resor för att para ( de använder sällan grannens hane) språngavgift, tikar som går tomma, tikar som mitt i natten eller på helgen måste till veterinär för kejsarsnitt, valpar som plötsligt blir sjuka, nattvak, semester för att passa på valparna, ja listan kan göras lång... Om någon uppfödare vågar räkna på vad deras kullar verkligen har kostat innan de säljs ja då blir timpengen låg...

 Men nu i corona valphysterin då kryper oseriösa valpproducerare fram, de har en tik av någon sort som de parar med grannens hane och vips så har de en designer -kull där varje valp säljs för 30.000 . Och folk köper, de köper gladeligen en valp där föräldrarna inte har någon hälsotest alls, nej det finns inga garantier, ingen doldafel försäkring, inget uppfödaransvar....men folk köper... 

Nu är det tyvärr så att alla rasuppfödare inte heller är så seriösa utan de vill gärna hänga på pengaströmmen och parar tikar med c-höfter, tikar som egentligen är för gamla osv.. så detta är i mitt tycke en jla soppa just nu.. Ska ni köpa valp, vände er till en seriös uppfödare, kolla själva på te x rasdata vilka meriter tiken och hanen har, kolla hälsa på både föräldrar och deras syskon, ställ frågor även om de känns obekvämt, ifrågasätt priset om det är högt. Är 20.000 ett orimligt pris för en valp från en seriös uppfödare? 

Nej jag tycker inte det!!!

Gågågå....

Tror vi nämnt det förut men hussematte gillar att vandra. Vi går ofta på tur i alla olika väder och på olika ställen.  I lördags var vi på tur i Näverkärr för husse ville se den stora båten som är här och bråkar. Så vi gick uppför berg och genom leriga kohagar ( utan kor ) matten klagade lite för hennes kängor gjorde ont i fötterna eller hur det var. Regnade gjorde det men vi hade kul, badade och åt koskit och så.

Nu har matten köpt nya kängor som är jätte bra säger hon så nu går vi varje dag,  långa turer blir det och vi klagar inte.  I morse mötte vi lillahusse på promenaden och det var toppen.  Ja vi har det bra vi. 

Influeners!

Influensers..Ja nu har matten gjort ett eget Instagram till oss så nu är vi såna där influensare alltså såna där som syns och visar upp sig.... Så ni andra vet hur det ska vara, vilket schampo vi använder(grönsåpa)  ilsken mat vi äter (Magnussons kennel) hur vi tränar osv... sannevikshundar  heter vi där om ni vill följa ...

Inte som ett par springskor...

Nej att ha hund som hobby är lite annat än te x löpning. 

Att ha hund är att aldrig kunna vila helt, man kan inte ställa dom i hyllan när vädret är dåligt eller kroppen värker eller man bara helt enkelt inte har lust. 

Att ha hund innebär att gå upp innan solen vissa dagar, att gå och gå i ösregn, storm, dimma, kyla ja helt enkelt i alla olika väder. Bara i stark värme som jag inte motionerar mina hundar. 

Värme ja. De riktigt heta sommar dagarna då får jag gå upp ännu tidigare för att rasta, motioner eller träna hundarna, då när alla andra sover då är jag igång för hundarna behöver det.

 De behöver mig för att få det de behöver för att må bra. Nej det är inte som tennis eller golf eller någon annan hobby, jo hästar det är likställt med hästsport, där är det också vårt ansvar att djuren får det de behöver. 

Att vara hundägare med som vi arbetande hundar innebär att alltid ha ett ansvar, nej jag ligger inte i soffan på jobbrasten, jag åker hem och går en runda i skogen med hundarna. Inte för att det alltid lockar utan de behöver det.

 Jag tränar inte alltid genomplanerade pass men jag aktiverar dom varje dag med någon form av arbete. Är jag trött, sliten eller kanske sjuk ( ja de behöver aktiveras även om jag är sjuk) då får de några tennisbollar utkastade på åkern för ett sök. De ska inte bara aktiveras, de ska motioneras också så de har kondition för arbete. Ja när jag nu tänker efter så är det ett himla slit för att de ska må bra men det gör också att jag mår bra, det är skönt att gå i den tidiga morgonsolen med fågelkvitter och blomdoft. Jag får motion och träffar många likasinnade, är aldrig ensam och möts oftast ( ibland sover dom) av glada hundar när jag kommer hem. 

Vad vill jag säga med detta inlägg då? Jo att ha hund är ett ansvar, ett åtagande, något man inte kan sätta i hyllan när man inte har lust, som man kan med springskor ;)  Men det är också himla roligt!! 

Första vandringen!

Semester har vi och då är vi ute på tur. 

Tickens första ordentliga tur med sele och lina. En lite kortare tur på Kroppefjäll, eller ja den blev lite längre än planerat då vi fick vända i stället för att gå runt sjön då vi hamnade i ett kalhygge som inte gick att ta sig igenom utan att bryta benen. 

Tick klarade detta fint och var nog den av oss som var piggast när vi kom tillbaka till bilen..