Och så kom vintern igen...

Hej hopp så kom snön. inte på hela vintern har vi haft någon snö att tala om. lite fjutt då och då som snabbt smält bort men igår satte det igång att snöa, bara vräkte ner och stormade gjorde det. Så nu har vi vinter!

Nu är det vår!

Årets första dopp är avklarat ;) Ville är som en säl och Milla plaskar i kanten. Hon är inte speciellt glad i vatten eller att simma....

Svära i kyrkan och jag är för gammal för det här!

Sitter vid frukostbordet och bläddrar i tidningen Canis, fastnar för en artikel och börjar läsa, läser om och går tillbaka.. hmm.. fattar inte hälften. Fikonspråk brukar man kalla det när det skrivs eller pratas så ingen som inte är helt insatt förstår. Men Canis är en hundtidning, en tidning om hundträning? Jag har levt hund, tränat hund ja, gjort det mesta med hund de senaste 40 åren, borde jag då inte förstå orden? Jo det kan man tycka men nej. Fortsätter bläddra och artikel för artikel är, om inte obegriplig så, väldigt konstig, för mig alltså. Detta är en bra tidning som jag genom åren plockat många bra tips och ideér ifrån, har nu inte haft den på ett tag så...

Jag är för gammal för den här sortens syn på hundträning. För mig är det att med tillit och positiv uppmuntran bygga en fin relation mellan mig och min hund, det är hundträning.. för mig.

Scrollar i fb flödet och ser bilder på hundsim i bassäng, bra rehab men nej då det är friskvårdssim, massage och balansträningsövningar. Det är nu känsliga läsare ska sluta, för nu börjar jag svära i kyrkan ;)

Sen när behöver en fullt frisk hund allt detta? När det räcker med att motionera i skog och mark, balansera på stockar och stenar, gå på olika underlag, rusa fram genom myren, upp och ner i backarna. Simma i sjön på sommaren, pulsa i snö på vintern.

 Kan det kanske vara så att dagens hundar tränas på så sätt att de blir stela i kroppen, vrider lederna i konstiga vinklar när det ska slitas, dras och kastas med olika belöningsverktyg? När ett fritt följ utförs med en statiskt stel nacke i en för hunden helt onaturlig vinkel? När hunden hela tiden är på helspänn inför något som ska komma. Inte en klapp en liten gobit eller ett beröm med lugn röst, nej det ska vara en dyrt inköpt special grej för belöning eller vad det är.

Varför tar man bort gruppmomenten i lydnadsklassen? Jo för att ingen ska bli skadad, för att dagens lydnadshundar tydligen inte kan ligga lugnt bredvid en annan hund. kan det bero på att de är så taggade på sina belöningar? Kan det vara för att de är så höga på förväntningar. Kan det vara för att de tränats för mycket i för ungålder? Jag är så gammal att jag minns bruksprovens platsliggning på tävling, det var inte fem utan kanske 15 eller fler som låg på rad då, var det någon som reste sig, slogs och blev skadad? Ja nån gång hände det väl men inte ofta, de låg lugnt tills de blev hämtade.

Nej jag lockas inte längre av lydnadsträning eller tävling, det var kul på den tiden jag gjorde det. Jag lärde mig massor, åkte runt och tävlade, träffade likasinnade och ja vi hade kul. Vi tränades ibland om vi hade tur av de äldre på klubben, de som tävlat SM och annat. Inte betalade vi för det, de hjälpte oss i alla fall, för att de tyckte det var kul att ge vidare kanske.

Hundsport ska vara kul, föda gemenskap, skapa positivitet, gemenskap osv... Så tycker jag!

Så nu har jag svurit i kyrkan ;) eller, i all fall fått sagt att, jag är för gammal för den nya tidens hundträning!! Jag förstår ju inte ens vad det står i artiklarna numera :)

Full fart mot beach formen ;)

Här bygger vi starka muskler. Ville och Milla älskar grustaget, där rusar de i full fart, upp och ner. Gräver och jagar varandra så gruset sprutar. Milla är 10 månader nu och har en kropp som är otroligt fin, starka fasta muskler och en fin benstomme. Hon motioneras ungefär som Ville gör, rasar runt i skogen, över stock och sten på berg och i grushögar. Vi apporteringstränar nästan varje dag, både som träning och som aktivering när vi jobbat mycket. Milla går framåt som tåget och utvecklas för varje dag, jag är så nöjd med henne. Ville är en snabb slarver som gärna byter dummy och hittar på annat ofog... Men båda har en arbetsglädje som är enorm och det är det viktigaste för mig, det andra kan vi träna bort sedan.

Det börjar bra.

Årets första utställning är gjord, SSRK/ Bergslagen i Kumla. Och det börjar bra, excellent på båda två. Milla gör debut i juniorklassen 9 mån och 1 vecka gammal, en  stor junior klass, tror det var 10 anmälda. Hon blir inte placerad men får en super fin kritik och åker ut med orden, "Hon är för ung för ett ck". Tycker väl inte jag kanske men jo så är det. Ck står för certifikats kvalitet, alltså att hon är av sådan kvalitet att hon skulle kunna få ett cert. och det är hon inte, inte än. Hon är fin och kritiken ger kvitto på det, hon har alla detaljer på rätt ställe och behöver mogna i det, att vi dessutom behöver mer träning i att visa oss i ringen stog inget om men är något jag vet.

Även Ville fick excellent med en superfin kritik, han åkte på sina frambens rörelser. Ja han har fortfarande inte mognat i fronten så vi fortsätter träna men jag tycker det är lite svårt att hitta en träning som stärker och korrigerar just frambens rörelserna. Simma säger de flesta men vi har vinter här och att åka till ett hundsim är inte aktuellt, alldeles för långt och dyrt för oss, så jag får hitta på något eget. Men ringträna, stå träna är något vi ska göra mer av för det ger resultat och de få minuter man har framför domaren, de är värdefulla.

Nu är sista dagen för rådjursjakten, så Ville och husse är i skogen!!

Hur gick det och vart ska vi nu?

Mitten av januari nu och dags att se hur förra årets målsättning har fallit ut. 

Ja för Tishen, gick det som det gick, målsättningen för honom var en fin pensionärs tid och det fick han ända fram till den dagen då han själv tittade på mig och hans blick sa, " nu räcker det, jag har ont och mår skit" så med tårar som sprutade ringde jag veterinären och vi tog beslutet som inte var svårt men otroligt sorgligt. Han fick somna in efter ett långt och fint liv. Vi provade i början av året att para ännu en gång med Svea men hon gick tom, så någon Tish valp det fick jag inte.

 Målen för Ville var något högre.. Resan mot ett svenskt och ett norskt utställnings championat har startat men det kommer att ta tid, förra årets utställningar gick inget vidare, mest vg blev det, något excellent men inga ck. Men vi ger inte upp, han är sen i sin utveckling men mognar fint nu. Start på norska flattmästerskapet blev det men inte många poäng med hem, Ville är intensiv och gör det mesta i 190 så vi jobbar hårt med stadgan ;) 

Start och pris på B-prov det blev det. Första starten på Hunneberg i augusti resulterade i en nolla men några veckor senare testade vi igen och då blev det ett 3e pris, även här gäller det att träna stadga och låta honom mogna. Vilthantering är inga problem det är mer att få honom att samarbeta och inte alltid ha så bråttom, han är väldigt lik sin mormor Ellen ;) Vi tog beslutet att inte starta honom mer den säsongen utan istället låta honom mogna och träna mer. Under hösten har han  varit med på rådjursjakten som drivande och stötande, vilket fungerar bra. Han har gjort x antal eftersök åt polisen på trafikskadat vilt och även på olika jakter i området. Så målen för året är uppnådda, till viss del i alla fall.

Målen för 2017 är.

Ville: Vi kommer att åka på några utställningar i år, inte många då det blir sämre och sämre domare på SKKs utställningar, ingen idé att slänga pengar på domare man inte vet något om, "all a round" domare som SKK oftast har, är svårt tycker jag, visst det kan gå jätte bra men det kan också vara så att en och samma uppfödare tar hem allt av någon anledning, detta förekommer mer och mer och tar bort mycket av glädjen inom sporten. Eller så är det domare som knappt tittar på hunden och absolut inte vet vad jaktklass är eller hur systemet fungerar i sverige, nej blir det utställning så blir det SSRK. Har inga speciella mål när det gäller utställning i år, går det bra så är det kul. 

Jaktprovs start blir det men inte förens till hösten, här ska tränas. Målet är en 1a i nkl.

Millas mål: Ja här är året att starta henne i anlagsklass på viltspåret och förhoppningsvis under året få ett viltspårs championat. Annars finns inga mål för henne resultatmässigt, vi tränar apportering och kommer att visa henne på de utställningar vi åker på. Hon växer fint men sakta. 

Så 2017 blir ett mellan år för oss, ett år med träning faktiskt.

Gott nytt år och så...

Jo men vi har det bra, när matte/husse jobbar går vi på promenad med grannarna som är pensionärer, de är lediga jämt och behöver motioneras, så bra så. Annars händer inte så mycket här, vi går som sagt långa promenader, i mörkret med matte/husse, morgon och kväll... ibland kommer dom hem när det är ljust och då får vi rusa på åkern, ibland gå med husse och bössan. På helgen åker vi till husvagnen i Fjällbacka och då får vi träna, Milla har fattat att matten blir glad när hon hämtar dummyn. Vi får springa i nya skogar och gå långa promenader, vi får sova i sängen nära husse/matte och ha det bra. Om två veckor ska vi på utställning och snygga oss...

God Jul!

Utvecklingen går framåt.

 Ja hon växer och utvecklas den lilla Milla, tiden går så fort och Tishen han lever i minnet nu...

7 månader redan och stora damen nu. Här på bild med sin halvsyster, Hermiroz The Wild Rover, de har samma pappa. I helgen var vi på Adventsutställningen i Uddevalla och Milla gjorde debut i valpklass 2, blev placerad som 4a av 9 med hp och jag är nöjd. Utställd två gånger med hp båda gångerna. Hon växer jämt och fint i lagom takt.

Har börjat apporteringsträna lite försiktigt nu. hon visade tidigare inget intresse för att arbeta med mig, inget intresse för att hämta dummy men spårat har vi gjort och det gör hon bra. Väntar på 9 månaders dagen och hoppas på snöfritt då så vi kan göra ett anlagsspår. Men apporteringen har lossnat, hon söker nu fint, bär och lämnar av, så nu hoppas jag som sagt på en fortsatt snöfri vinter så vi kan jobba på!

Ville ställdes också i Uddevalla, blev placerad som 2a i jaktklasen men utan hp, behövde mogna mer tyckte domaren.

KUL.....

Snö, snö, massor med snö, kul tycker Ville, Milla var lite mer tveksam, kanske tyckte hon det räckte med 16 år i frysen... Halva hon (pappan) var ju frusen innan parning ;) Vi har fått massor med snö i natt....

Sorgen är över och saknaden har tagit vid.

Ja jag saknar honom så otroligt mycket ibland. Bästa kompisen, vi som var ett team, han som visste vad jag ville innan jag sagt det. Som följde mig, som låg bredvid mig och bara var, jag saknar honom så.

Inte den gamla hunden, den trötta, där blicken var grumlig och rörelserna stötiga och vingliga, där jag kände ryggkotorna genom pälsen när jag smekte honom över kroppen. Nej den killen han vilar tryggt och lugnt på de gröna ängarna. 

Jag saknar den unga hunden, den medelålders killen, med fart i kroppen och lysande blick, den som sprang som vinden, den killen saknar jag så det gör ont i bröstet!

Avkoppling.

Det bästa som finns efter en lite påfrestande dag på jobbet är en runda i skogen. En runda med en hund och en kamera. Det är inte avkopplande med fler hundar en en, tycker jag i alla fall. Antagligen eftersom mina hundar röjjer runt och gärna försvinner när de är fler.

Så Milla fick följa med på sin första runda som ensam hund igår. Hon har varit i skogen utan de andra förut men aldrig på en avkopplingstur, då har det varit kortare svängar där vi tränat olika saker men nu vara det bara strosa runt. 

Lite läskigt var det tyckte hon, höll sig nära mig hela tiden med några kortare avstickare på egen hand. Raggen rest när dofterna blev läskiga, kanske älgen som gått där.... Träning blev det, "sittstannakvar" så matte kan få en bra bild ;)

Vi tar det lite lugnt ett tag...

Han fattas oss, den gamle, han som hade ordning på allt och var tryggheten. Han fattas när matten åker till jobbet och vi ska vara själva hemma. Vem ska vi nu rulla ihop oss mot och sova?

Ja det är lite tomt här hemma och de andra två är lite vilsna, inget som märks så tydligt men det finns där. Så nu tar vi det lugnt, tränar minimalt, lufsar i skogen och bara är. De behöver smälta detta och få till en ny egen liten flock!

Det var bättre förr... eller?

Det var länge sedan jag hade valp och med detta kommer tankarna på hur jag ska träna. Under de många år som jag sysslat med denna hobby så har de olika metoderna utvecklats. Många nya ord och begrepp har tillkommit, nya hjälpmedel har utvecklats och de olika "skolorna" är många. 

I helgen hade vi kennelträff och Jessika Hede´n från Byrackabyrån, var vår instruktör. En super duktig tjej som också har Villes syster Vinna. Men oj alla dessa nya ord och begrepp, jag blev helt yr ;) spännande och intressant men är jag för gammal för att lära nytt? Det var en otroligt intressant och inspirerande helg. 

Nu när jag suttit och gått igenom gamla bilder, har jag kommit att fundera. 

Min första flatt Hobbe var två år när vi tävlade på tjänstehunds SM, vi kom på 2a plats och jag var omtumlad kan man väl säga. Hobbe var då 2,5 år! 2,5 år och vi var på SM? Vad har hänt? Hur kunde vi, för jag var inte ensam om att tävla och träna, få så bra resultat, vad hade vi för metoder då? Ja vi som var unga då, införde typ tennisboll som belöning. Fjanterier sa de gamla rävarna på Brukshund klubben... Belöning, vad är det för tjafs, en dunk i sidan när det är rätt räcker väl ;)

Jaktträningen lärde jag mig genom en bok "Retriver training the modern way" och en sunkig duva jag fått av brorsan, vi kom till start och gick senare till ett 1a pris, det funkade bra det med.

Nej vi hade inte mängder av olika leksaker eller andra belöningsmetoder, varken externa eller andra, vi kedjade inte moment eller hade fokuspunkter. Våra hundar låg inte platt med huvudet på tassarna på platsen men de låg, det var sällsynt med hundar som reste sig på platsen, visst hände det men.... Vi åkte inte på dyra internat eller tränade för privata tränare. Vi gick kurs på klubben, nybörjar och fortsättning... Vi tränade på kvällarna i skenet av gatlyktorna, vi hjälpte varandra och ibland fick vi hjälp av de "gamla rävarna".

Vad jag upplever nu är att det var enklare förr, inte så mycket tjafs, inte så mycket konstigheter. Var våra hundar kuvade och olyckliga för att vi sa ifrån när det blev fel? Att vi korrigerade med lite tuffare metoder? Ja visst många gånger var det så, många var tuffa och hårda med sina hundar, många hundar gick mekaniskt med hängande svansar för att alla inte klarade av att balansera metoderna som lärdes ut, många instruktörer hade inte förmågan att lära ut trevliga sätt att träna på. 

Jag har alltid tränat med glädje, med förtroende, med liv och lust, för det ska vara kul att träna hund. Och jag kommer att träna Milla så, med glädje och kärlek men också med krav. Men med en blandning av de gamla metoder som jag är bekväm med och nya belöningssätt kanske ;) Fast tennis bollen kommer alltid att finnas med...

Skillnaden, den stora skillnaden är nog att förr var jag mer orädd, tänkte inte så mycket utan körde på, går det så går det, annars får jag väl tänka om ; ) och det vill jag hitta tillbaka till.

Så var då den dagen kommen...

Älskade knaskillen min.

När jag startade den här bloggen så var de tre. Ellen lämnade oss först, det var tre år sedan nu, sen Noël, för två år sedan och nu igår så fick Prinsen Tish ,somna in, 10 år och 6 månader gammal.

Prinsen, Toker, Torsten Nilsson, mattes älskling och allra bästa kompisen. Han var frisk in i det sista, lite stel i benen men inget allvarligt, men så, de senaste veckorna har han varit vinglig i bakstället, inte alltid men ibland, lite tröttare, ville inte gå de långa promenaderna, flåsade efter lätt ansträngning men kom dummisarna fram så var han med, kastades bollen så sprang han, kom där ett rådjur eller doften av ett så sprang han, åkte vi till sjön så var han sist upp... Han var med på kennelträffen i helgen, lite tröttare kanske men apporterade gjorde han med liv och lust. Åt lite sämre än vanligt och var trött.  Men sen slutade han äta, ratade till och med rökt skinka, knaprade lite levergodisar men... han kräktes och var ännu tröttare, benen vinglade och igår em på promenaden signalerade han att nu räcker det. Han lunkade sist i kopplet, suckade och ... Ja då bestämde jag mig, ringde veterinären när vi kom in och hon tog emot oss direkt. Sonen hann hem från jobbet för en sista gos stund sen åkte vi. 

Det är tufft att vara hundägare i dessa situationer. Min bästa vän, han som tålmodigt funnits vid min sida genom sjukdomar och elände, han som alltid ställt upp på allt, tröstat mig vid sorger piggat upp mig och ja han var mitt allt. Då finns bara en sak att göra, han fanns för mig, då finns jag för honom när livet tar slut.

Så tack för allt min älskade vän, spring fri och pigg på de ständigt gröna ängarna med alla dina vänner. 

Jag klarar mig bra, har ju Ville och Krokodillan. 

Vi möts en dag tillsammans med alla de andra!

Lite av varje...

Det blir inte så mycket skrivet här nu är matten bara jobbar och jobbar. Hon som skulle vara ledig massor och bara jobba halvtid nu när Milla flyttat in, ho har då jobbat hela sommaren och nu heltid... Jaja men tränar gör vi. Och springer på åkern och i skogen, hon är lite mer som hon säger.. strukturerad nu när hon jobbar så mycket ;)

Milla har fått starta upp sin spårträning, det var nog tänkt att husse skulle göra det men matten blev så sugen att hon tog över. kan också bero på att Milla inte är någon apportör att tala om.. Visst bär hon och så men hon har inte samma sug och arbetslust som te x Tishen har och hade som valp. Men det kanske är bra säger matten, för då får hon tänka och planera lite mer i sin träning. Så just nu ligger träningen med vikt på lydnad och olika klicker övningar. Och så spåret förstås.

Och å badar vi förstås nu när det fortfarande är varmt i vattnet....