måndag 17 oktober 2016

Sorgen är över och saknaden har tagit vid.

Ja jag saknar honom så otroligt mycket ibland. Bästa kompisen, vi som var ett team, han som visste vad jag ville innan jag sagt det. Som följde mig, som låg bredvid mig och bara var, jag saknar honom så.

Inte den gamla hunden, den trötta, där blicken var grumlig och rörelserna stötiga och vingliga, där jag kände ryggkotorna genom pälsen när jag smekte honom över kroppen. Nej den killen han vilar tryggt och lugnt på de gröna ängarna. 

Jag saknar den unga hunden, den medelålders killen, med fart i kroppen och lysande blick, den som sprang som vinden, den killen saknar jag så det gör ont i bröstet!

1 kommentar:

  1. Hej kära du! Är ju inte inne och läser så ofta numera så nu läser jag det tråkiga om Tish♥
    Man vet ju som du skrev att den dagen kommer och då blir det så jobbigt... Min chivas blir tio i februari och jag kan inte ens tänka tanken.. Det va så fina ord du skrev att sorgen tar slut och saknaden tar över.... många varma tankar och kramar♥

    SvaraRadera