Det var bättre förr... eller?

Det var länge sedan jag hade valp och med detta kommer tankarna på hur jag ska träna. Under de många år som jag sysslat med denna hobby så har de olika metoderna utvecklats. Många nya ord och begrepp har tillkommit, nya hjälpmedel har utvecklats och de olika "skolorna" är många. 

I helgen hade vi kennelträff och Jessika Hede´n från Byrackabyrån, var vår instruktör. En super duktig tjej som också har Villes syster Vinna. Men oj alla dessa nya ord och begrepp, jag blev helt yr ;) spännande och intressant men är jag för gammal för att lära nytt? Det var en otroligt intressant och inspirerande helg. 

Nu när jag suttit och gått igenom gamla bilder, har jag kommit att fundera. 

Min första flatt Hobbe var två år när vi tävlade på tjänstehunds SM, vi kom på 2a plats och jag var omtumlad kan man väl säga. Hobbe var då 2,5 år! 2,5 år och vi var på SM? Vad har hänt? Hur kunde vi, för jag var inte ensam om att tävla och träna, få så bra resultat, vad hade vi för metoder då? Ja vi som var unga då, införde typ tennisboll som belöning. Fjanterier sa de gamla rävarna på Brukshund klubben... Belöning, vad är det för tjafs, en dunk i sidan när det är rätt räcker väl ;)

Jaktträningen lärde jag mig genom en bok "Retriver training the modern way" och en sunkig duva jag fått av brorsan, vi kom till start och gick senare till ett 1a pris, det funkade bra det med.

Nej vi hade inte mängder av olika leksaker eller andra belöningsmetoder, varken externa eller andra, vi kedjade inte moment eller hade fokuspunkter. Våra hundar låg inte platt med huvudet på tassarna på platsen men de låg, det var sällsynt med hundar som reste sig på platsen, visst hände det men.... Vi åkte inte på dyra internat eller tränade för privata tränare. Vi gick kurs på klubben, nybörjar och fortsättning... Vi tränade på kvällarna i skenet av gatlyktorna, vi hjälpte varandra och ibland fick vi hjälp av de "gamla rävarna".

Vad jag upplever nu är att det var enklare förr, inte så mycket tjafs, inte så mycket konstigheter. Var våra hundar kuvade och olyckliga för att vi sa ifrån när det blev fel? Att vi korrigerade med lite tuffare metoder? Ja visst många gånger var det så, många var tuffa och hårda med sina hundar, många hundar gick mekaniskt med hängande svansar för att alla inte klarade av att balansera metoderna som lärdes ut, många instruktörer hade inte förmågan att lära ut trevliga sätt att träna på. 

Jag har alltid tränat med glädje, med förtroende, med liv och lust, för det ska vara kul att träna hund. Och jag kommer att träna Milla så, med glädje och kärlek men också med krav. Men med en blandning av de gamla metoder som jag är bekväm med och nya belöningssätt kanske ;) Fast tennis bollen kommer alltid att finnas med...

Skillnaden, den stora skillnaden är nog att förr var jag mer orädd, tänkte inte så mycket utan körde på, går det så går det, annars får jag väl tänka om ; ) och det vill jag hitta tillbaka till.