Inget “skogsröj” för oss nu!

Fy så tråkigt det är nu… bara koppel promenader på vägen, inget röjja runt i skogen längre. Älgjakt nu säger matten och då får vi inte störa, gubbarna i skogen blir sura då.
Så vi måste gå på vägen och med reflexer, både vi och matte lyser som julgranar där vi går, allt för att ingen skjutglad ska få för sig att vi är älgar..

Kan man inte se skillnad på detta så borde man inte få vara i skogen med bössa överhuvudtaget tycker vi!!!
Punkt slut.

Promenad på Ramsvik.

Efter sommarens alla utställningar och höstens jaktprov kan vi nu äntligen njuta av lite ledighet….

Få vara lite som vi är och rulla oss i en härligt rutten säl som vi hittade i strandkanten, mattehusse ropade högt och tyckte vi var äckliga men vad gör väl det….

Dags igen…

Så var det väl dags igen då för en liten uppdatering av vårt “liv och leverne” vad håller vi på med egentligen?
Ja det kan man undra, det har varit väldigt mycket jakt och jaktprovs träning och provstarter här ett tag. Husse har värmt upp bössan rejält och äntligen lyckats skjut en fågel! En duva som Noël fick hämta , hon sitter ofta på pass med hussen numera och är så duktig så.
Tish har det varit mycket, tråkträning med nu ett tag, tycker nog han i alla fall, tecken och signaler men träningen går framåt och allt flyter på.
I lördags var det provstart i vackra Värmland, Sunne närmare bestämt, hussematte gillar Sunne, det är så vackert där säger de, vi tog husvagnen upp och for redan på fredagen och stannade till söndag. Tish gjorde ett bra prov, fick en 3a, alla pris är bra säger matten men vatten arbetet fungerar inte så som matten vill, träning och åter träning…

Så igår var det dags igen, prov i Hyssna, matten var redigt trött efter helgens resa och prov men hon ger sig inte…
Ett mycket trevligt prov tyckte hon och det var det sa Tish men idag var hon inte lika fokuserad… tyckte han slarvade lite på land dirigeringen så den blev svajig och vatten arbetet fungerade inte denna dag heller… men ett 3e pris blev det och vi är nöjda. Nu har hon lyckats fundera ut hur vi ska träna säger hon… suck säger Tish 
Så var provsäsongen över för i år, nu har vi vintern på oss att slipa till en plan! En plan för att förändra det oönskade beteendet…. man ska simma även på tillbakavägen säger hon ?
Men som “comeback” efter många års frånvaro pga. mattes sjukdom så är de nöjda med proven, syftet var att se om matten orkade ett helt prov oh det gjorde hon… och att känna om det var roligt att starta och det var det, fördelen med matten nu säger Tish är att hon inte är så nervös och stressad längre utan de kör för att ha kul!!!

Ja men….

Här händer det grejor men skriver hon om det ?!
Nä det är just det, hon är lite lat våran matte….
Husse han grejar han, många fåglar har vi nu att träna på en hel ny frys alldeles full ute i boa…tro nu inte att husse har skjutit dessa fåglar för det har han inte, när han skjuter på en fågel dår ruskar den bara lite på sig och flyger vidare han får öva mer.. nej det är köpta fåglar i frysen, såna som vi ska ha att träna på.
Matte och Tishen har börjat på kurs och om ni frågar Tish så är det helt onödigt han är nöjd med matten som hon är, inte behöver han lyssna så mycket när hon skriker och visslar det går ju bra i alla fall, oftast i alla fall…. men matten hon tycker att nu får det bli lite ordning och reda i träningen… struktur… pratar hon om… Så nu visslar hon och stoppar, viftar och har sig… och jo då det blir allt bra, kanske lite skönt att verkligen veta vad hon vill tycker Tish

I fredags var det dags för jaktprov igen, nära hemma denna gång, bara bort till Hogstorp. Matten var jätte nervös för att det var hemma och andra som skulle komma och titta, nu ser de ju alla fel jag gör sa hon, att jag inte gör som jag säger att andra ska göra osv…. ja så går det när man är stor i truten …sa vi inte men vi tänkte
Varmt var det, rena sommar värmen… ett lite rörigt prov med många och långa förflyttningar och det där med att gå fot hos matten är inte Tishens starka sida men det gick bra, även om matte väste ilsket till skytten (husse) att han gick för sakta… Tecken och signaler fungerade väldigt bra, matte visslade och Tish gjorde sitt allra bästa för att lyda, visst kan det bli ännu bättre men det går framåt. Andra vatten markeringen hade Tish ingen aning om var den var… så den fick vi inte in, första landmarkeringen missade han för han tittade just då på vad parkamraten gjorde på sin dirigering, svårt när det är så nära men träning, träning… Vatten dirigeringen kom in men inte snyggt sen var det ett stort tungt sök och då var både matte och Tish trötta på det där så inget blev bra och det blev en nolla i protokollet!
Ett jobbigt och långt prov som hade sina ljusa saker men också ett tydligt betyg på vad som behöver tränas mer på!!!
Så nu tränar vi!!!!
Tish & Noël !

Det börjar bli som vanligt igen….

Ja nu börjar det bli ordning på det här hemma. Det skälls på bilar som åker sakta, låter konstigt eller har skramlande kärra bakom… Det skälls på grannen när han kommer med bilen men inte alls lika mycket som förr, vilket är ganska skönt. Tish och Noël är väldigt mycket lugnare, sover mycket och tar livet med ro… visst är det tomt utan Ellen men så är det.
I helgen var det vänster varv i Uddevalla, många hundar från Inspirations anmälda, vi skulle ha knytkalas och ha det trevligt.


Två av Ellens söner placerade sig i en stor öppenklass, Ingo som 1a med ck och Lilleman som 3a men tyvärr utan ck, de är så fina pojkarna.

Tishen var lika snygg som vanligt tycker både han och jag, denna gången räckte det nästa… 1a i jakt konkurrensen med ck och sedan 3a bästa hane med…. reserv cert… så typiskt men det var en fin veteran hane som tog certet vilket ger hopp om att det kan gå även när vi nästa år går upp i veteran klass
Nu är det färdigt med utställningar för ett tag, snart dags för jaktprov igen och nu tränar vi för fullt mycket vatten med utmaningar och lite svårigheter. han är lite feg Tishen när det kommer till långa svåra vatten jobb, blir lite osäker och tvekar…

Var är våran Ellen??

Nu har vi väntat länge!

Var är hon.. matten gråter och är ledsen, pratar om någon regnbågsbro?? Husse är ledsen, alla är konstiga…Ellen är borta nu igen.. hon kanske har valpar hos Lars? men nej säger matte, är hon på djursjukhuset då, nej säger matte.. Då lägger vi oss på trappan och väntar för snart kommer hon nog så vi vet vad vi ska göra.

Ska vi skälla på sopbilen?

När kommer maten?

Alla de där besluten och kraven allt sådant fixade Ellen, det var liksom hon som var chef här hos oss. Inte så att hon bråkade och bestämde men hon visste liksom hur det skulle vara med allt. Hon har alltid varit här från det att vi var små, nu fattas hon och vi är lite vilsna…

Tish & Noël!!!

När tre blev två :(

Älskade Ellen har fått vandra över regnbågsbron!!

Ord kan inte beskriva denna hunds betydelse för mig, oss och alla som mött henne men det ord som alltid kommer till mig när det gällde Ellen, det var kärlek.

Hon gav så mycket kärlek, det spelade ingen roll vem hon mötte, så lutade hon sig mot dom och bara gav, spelade ingen roll hur många gånger man puttade bort henne så kom hon bara tillbaka, tog ett litet tag om det hon kom åt, en jackärm, en bit av tröjan…. och så satt hon kvar! För Ellen levde efter det att alla älskar mig, ge dem bara lite tid så fattar de snart älskade Hulda, Gamla Bettan, Ellabella, Tjocka damen ,jag har aldrig haft en hund med så många smeknamn som Ellen.

Hon lämnade ingen människa oberörd. Det finns hav av minnen runt denna hund men den bästa tiden för henne var nog när hon fick bli mamma, som hon älskade sina valpar. Stora kullar fick hon, den första i februari, värsta snöstormen för året, då körde husse till Lars för att vara med och jag gick på jobbet och väntade!

 Så tjock hon var, båda gångerna, jag trodde hon skulle spricka men Ellen var lika nöjd, stönade och stånkade lite men med på allt… Så var hon Ellen, nöjd och glad bara hon fick vara med på allt som hände. Blev hon lämnad hemma så, nej hon surade inte för det kunde hon inte men när man kom hem klargjorde hon tydligt att nu, nu var det hennes tur att göra något. I sina unga dar hade hon protesterat genom att tugga i sig något, typ en digitalkamera eller en dörrkarm, eller, tja listan kan göras lång på saker hon åt…. men den dagen hon fyllde tre år förvandlades hon till en trevlig dam

 

Det finns ingen människa i världen som Ellen älskade högre än sin Lars. Hon var 16 månader när vi tog över henne från Lars men varje gång de träffades, då lutade sig Ellen sakta mot honom, la sin nos mot hans öra och berättade om allt som hänt sedan sist. Hon var så nöjd och belåten när hon fick vara där med sina valpar, lika nöjd som hon var när hon kom hem igen och återtog sin plats i soffan. Det var så hon fungerade Ellen, lika nöjd var hon än var, lugn och trygg i sin vetskap om att, alla älskar Ellen, vilket se de vet det eller ej

Liv och rörelse de njöt hon. Utställningar var en av hennes favoriter, då när hon kom in i ringen, fällde ut sina “vingmutteröron” och frustade som ett lokomotiv. Hon bara älskade det! Sista gången hon ställdes som veteran, sa domaren till husse att “du får tala om för henne hur gammal hon är”nej inte Ellen hon gav allt, frustande glad!

Jaktprov var enligt damen en ganska onödig historia eller inte själva grejen att vara ute i skogen och jobba men provformen, där hon var tvungen att gå bredvid och vänta på sin tur och så. Hon gick helst längst fram med skytten man ser bättre där sa hon, enligt henne kunde matte/husse stanna i bilen så störde de inte så mycket..att lyssna på signaler och ta tecken var också helt onödigt för jag vet sa, Ellen, jag vet var de är ska bara kolla lite här först… Jobba det älskade hon och det var också det sista hon gjorde igår. Jag la ett stort fält med bara fågel och hon fick springa så som bara hon kunde, jobba jobba utan begränsning och hon bara njöt! (Att hon sedan plockade en and ur boden och åt upp halva, det är nu förlåtet )

 

Hon fick sin 1a i nkl efter ett par starter, även pris i ökl med husse på senare år. Hon var med på allt med samma glädje men den där kursen i tävlinglydnad den var bortkastad moment som innebar “stanna kvar” de var helt onödiga enligt damen, för inte kan du väl mena att jag ska sitta, ligga eller stå här helt ensam när du går iväg och platsliggning, ja det var en historia det. Ellen låg en liten stund, sedan började hon försiktigt kommunicera med hundarna bredvid, när de sen inte svarade eller … ja de låg ju fint som de skulle göra… men guuuu så tråkigt sa damen och rullade runt på rygg och visade magen…. det var Ellen det! Nej någon lydnadshund det var hon inte.

Ellen var livsglädje, hon var kärlek!!

Hon fattas oss nu när hon inte är här längre, visst lever hon i våra hjärtan och alla härliga minnen men hon fattas oss!

 

Det senaste året har hon blivit tröttare, allvarligt sjuk två gånger och hon orkade inte riktigt vara med så som hon ville. Att bli lämnad hemma när vi tränade, bara få gå på en apport och sedan sitta med koppel nej det var inget kul. Hennes bakben blev vingligare och hon hade svårt med balansen, ville inte riktigt hoppa in i bilen, orkade inte hänga med på promenaderna fast hon så gärna ville….Vi kollade av henne i början på sommaren hos vår veterinär som konstaterade nervbortfall i bak benen vilket gjorde henne vinglig och dessutom gjorde att hon la mycket tyngs på frambenen som var inflammerade, hon fick smärtstillande och inflammationshämmande, dessutom var spottkörtlarna påverkade igen och vi sa att så länge hon har hyfsad livskvalitet så får hon vara med….

När vi i måndags tränade vatten apportering och hon glatt rusade ut på den första men sedan på tillbaka vägen hade otroligt svårt att röra sig då bestämde vi att nu får det vara nog, hon hade under sommaren blivit sämre, blicken var inte den gamla vanliga lugna…

Så går eftermiddag så fick hon somna in i lugn och ro hos vår veterinär!

Älskade Ellen, du fattas oss, det är ett tomrum i soffan och ett tomrum i våra hjärtan!

 

 

 

 

 

 

 

 

Hösten är kul, för då händer det saker här!

Våran husse har tagit jägarexamen så nu får vi vara med!!
På kvällarna sitter han och en kille till i vassen och smyger på fåglarna, vi får vara med för i fall de skjuter några som behöver plockas upp eller bara letad på, fast än så länge har de inte träffat någon men vi får söka av området efteråt för säkerhets skull!










Här ute ligger de och har det bra alla fåglar, där får man inte jaga, fågelskyddsområde är det! Men ibland är det några som letar sig vidare inåt land och då…..

Igår var vi på jaktprov, matte och Tishen skulle starta. Första gången sedan matten blev sjuk och fick ligga på sjukahuset så där många gånger och länge. Det var kul på provet men Tishen fick ett hjärnsläpp sa matte när han så fint simmat över sjön för att ta in vatten dirigeringen så ville han inte simma tillbaka, hmmm har hänt förr men nu var det en bit tillbaka landvägen över berg och så men hem kom han med fågeln i munnen, sen på vatten markeringarna strulade han till det totalt en fet nolla blev det men de fick fortsätta och gå hela provet och matten är nöjd, det han gjorde rätt gjorde han bra sa hon. Mera träning på olika vatten så…

Nu blir det mera träning och så är det utställning i Uddevalla på lördag!!

Nya tag!

Igår var vi på Råde utanför Moss på utställning.
Det gick inget vidare alls, excellent utan ck och tvåa av två i klassen, ja så är det ibland, vissa domare tycker si och andra så….. Jag tycker alltid (nästan) att min hund är vackrast!

uppfödar Lars visade honom, han gör det bra och Tishen står fint med honom, dessutom hade jag en lite sämre dag igår, var trött och lite skakig… men så är det vissa dagar, husse brukar visa honom då om inte Lars är med.
Det gick inget bra för några av våra flattar, excellent rakt igenom men inga ck….

Desto bättre gick det för Lars vackra Bracco Italiano, Hedvig, hon blev Bir med cert och sedan Big 1 och till slut Bis 2a!

Så nu tar vi nya tag och anmäler till Lillehammer, det fattas ett litet cert för att Tish ska bli Norsk utställnings champion! Och skam den som ger sig

Tråkdag!

Ja det var så tråkigt så det fastnade inte ens på bild
Vi har varit hos veterinären idag!! Tishen skulle få maskmedel, helt onödigt att åka ända till Susanna för det tyckte han och det tycker egentligen matten också men för att få åka till Norge nu så måste man … Det ska stämplas i passet…Blir en tur till Råde i helgen för att springa vänster varv.
Ellen har ont i sina gamla ben så hon fick följa med för en koll, nervbortfall i bakdelen gör att hon lägger mycket vikt på sina framben som då gör ont…. lite antiinflammatoriskt och smärtstillande fick hon och ska ta det lite lugnt en vecka, bara koppel promenader… helt onödigt om ni frågar Ellen…
Noël har slagit av en tand i underkäken och behövde ett intyg för i fall matten får för sig att åka på utställning med henne, det visade sig att rotspetsen fanns kvar så det blir operation framåt hösten, inte nu det är för varmt och kan bli inflammerat då… gör inget sa Noël, jag har inte ont… Så var den dagen slut!!!

Kvällsträning!

I går kväll packade husse bilen med bössan, lerduvekastare och matten plockade ut dummyväskan!!
Yes!! Då blir det träning, fast husse säger det är han som ska träna på att skjuta men vi vet hur matten tänker hon lägger ut ett sök i skogen till oss och när det smäller som värst då tränar vi.
Tishen fick tråkträna på fotgående när hussen sköt, inte kul alls för då ser han inte vad husse gör och var fåglarna kanske landar, toker, han har inte fattat än att det är små oranga saker som hussen skjuter på, inte är fåglar! Lilla matte var med och drog i snöret som skickar iväg sakerna till husse så matte kunde träna hur mycket som helst!

Först fick vi träna i skogen men då togs inga kort, en fin skog är det men uj så varmt det var, sen fick vi träna i grustaget och där var ännu varmare, nyttig träning sa matten, inga prov på kvällen inte så både vi och matten behöver orka fast det är varmt men sen på hemvägen fick vi bada i havet!