Millas första dopp och en kvällsträning!

 Igår kväll var det träningsdags för Ville och hans brorsa Bruno. Tish och Milla fick följa med matten direkt till sjön när de andra tränade i skogen med döda fåglar..

 Tishen älskar att bada men för Milla var det första kontakten med vatten, hon plaskade lite försiktigt i kanten.

 Men när Tishen gav sig ut för att simma då blev hon bara tvungen att också försöka sig ut i vattnet, att hon stog på en brygga... ja det blev ett dyk då, när man tar ett kliv ut bara då dyker man, två gånger gjorde hon det ;)

Som hon skällde på Tishen som gled runt i vattnet... Hon stod på bryggan eller stod, hon hoppade runt och skällde på honom...

Sen kom Ville och visade hur man ska göra!

 Milla kan också apportera men den stora blöta fågeln den var inte så intressant! Kan säga att Milla för första gången sovit en hel natt och vi väckte henne för morgon kissen nu!

Tidigare och tidigare...

Nu med ny valp kommer nya drömmar och nya planer. Vad vill jag med denna hunden, när ska det ske, hur ska jag göra. Stressen känns, ja ni läste rätt, Milla är nu 11 veckor och jag känner en liten stress över hur jag så snabbt som möjligt ska få till resultaten på henne, visa hur duktig hon är och även jag.. Sjukt när jag tänker efter. Jag vill göra resultat, gärna så snabbt som möjligt! Är det konstigt? Ja för den normale hundägaren så är det det, de njuter av valp perioden och suckar över unghundstiden. Åhh är det inte ljuvligt med valp, de är ju så söta? Nej jag tycker inte det säger jag, väntar bara på att hon ska bli stor nog att börja träna ordentligt med.. Med det kommer den lilla gnagande rädslan för att göra fel nu, att inte lägga rätt grund osv..

Jag är nu ingen nybörjare på detta Milla är min 8e flatt och 9e egna hund...Men det är faktiskt först nu som jag känner en viss stress och krav, Det har jag aldrig tidigare gjort, så därför bestämmer jag mig nu för att sluta med detta tänk. Milla är Milla, när vi kommer till start, när hon gör om hon gör....

Men vart kommer detta tänk ifrån vad är det som gör att kraven på tidiga resultat är så mycket större nu än vad de var för säg 10 år sedan. Det är inte bara i mina tankar detta finns, Jag ser det runt om i hundvärlden. Man ska ut och prestera 100p på unghundsderby, cert i helst juniorklass på utställning osv...Allt ska gå så himla snabbt numera. 

Man far på kurs till någon lämpligt duktig instruktör, tränar järnet, lägger ner en förmögenhet på läger och flera kurser och andra instruktörer och visst får man eller vissa, i alla fall ,resultat. Dessa resultat slängs ut i sociala medier och får 500 kommentarer om hur duktig du är..

 Duktig ja, då börjar du genast med egna kurser, för visst måste man väl vara så duktig om man får så tidiga resultat..

Ja det finns en mängd duktiga instruktörer ute i världen, massor med bra hundmaterial också men jag är också bra på det jag gör, har haft många fina hundar och fina resultat genom åren men aldrig på så unga hundar. Tvärt om har jag alltid sagt att man ska ta det lugnt, låta hunden få mogna i sin egen takt och inte ha för bråttom. Flatten ( för det är om flatten jag skriver) mognar sent och behöver tid på sig, de är inga labradorer  som mognar tidigare. Flatten funkar oftast bra att träna mycket och bra med fram till en viss ålder, oftast vid 1,5-2 år sen behöver de en paus, de behöver får mogna. Under den tiden tränar jag på det de redan kan, tar det lugnt och backar om det blir jobbigt. Sen kan man starta upp igen med en oftast ;) lugn och harmonisk hund, det gäller att ha is i magen och vänta ut dom.

Så nu lägger jag ner min egen prestations hets, går tillbaka till mitt eget tänk och mina träningsmetoder.

 Grattis till alla som får fina resultat på unga hundar. 

Åk gärna på olika kurser och träna med olika instruktörer men tänk själva, ta till dig kunskap men köp inte allt. 

Gratulera era vänner som får fina resultat men låt det inte stressa er.

Njut av att ha hund, för det ska vara kul!!

Tishen blev NOUCH och SU(u)CH som veteran och blev Norsk Veteran flatt mästare ;) så det är aldrig för sent, fint vin mognar sakta och ska avnjutas länge.

Det rullar på...

 Ja dagarna de går och Milla äter, sover, busar och växer.Känner det när jag ska bära henne nerför trappan  för natt kissen, hon är mycket tyngre nu.

 Hon bär runt på våra skor, tuggar lite på dom då och då. Vi får stänga in dom nu igen. Det gjorde vi alltid på den tiden när Ellen levde, hon åt allt under sina tre första år och bar alltid ut skorna i trädgården.. Lagom kul när man skulle till jobbet och såg sin ena sko ligga ute i ösregnet...

 Hon sover lugnt på nätterna, ibland i vår säng, ibland på någon av hunddynorna eller så bara raklång på golvet. Vaknar oftast en gång för en snabb kiss men sover sen vidare tills jag går upp.

 Gillar att busa runt i skogen, över under, in med huvudet i alla hål och under stenar. Gillar inte speciellt att gå i koppel på vägen. funkar bra att åka bil, hon har fortfarande sin bur i baksätet. Jag tycker hon är lite för liten för att ligga hos killarna där bak.

 De dagar jag jobbat några timmar har de varit hemma, ensamma en stund och sen har någon varit hemma hos dom. I fredags var de med husse på jobbet och Milla åkte lastmaskin för första gången, funkade fint... Ja som sagt, det rullar på.....

Dagarna de går...

Ja dagarna de går och Milla blir mer och mer en del av familjen. Tishen tar det lugnare, hon har lärt sig och respekterar hans signaler.  Stryker sig mot honom ibland och får en liten slick. Ville kastar hon sig över, biter och sliter, han bjuder upp till lek och gos vilket hon tar emot men sen kan de sova en stund. Hon får ibland riktiga flatryck och då går vi till skogen. 10 min i skogen sen sover hon gott.

Än slank hon hit och en.....

Att gå koppel promenad på vägen med två hundar kan vara lite knepigt, speciellt nu på sommaren när trafiken ökar och turisterna inte är vana vid våra lite smalare vägar utan mittlinje eller breda kanter. 

Men att gå med två och en Milla, det är en utmaning. Går Tishen i diket, vilket han alltid gör när han ska bajja, då går Milla i diket, eller hon ramlar ner i diket och försvinner i det höga gräset... Ville drar framåt för han bara måste, lukta-kissa-kolla på allt, Milla sitter mitt på vägen för att titta på något och Tishen drar nere i diket. Milla rusar upp och far iväg efter en fjäril, Ville nosar intensivt så han fastnar och Tishen är allmänt olycklig för han inte får göra det han ska ifred. Milla ramlar ner i diket och rullar runt och så kommer det bil på bil...

Bild på cirkus Sannevik på promenad? Skulle inte tro det, jag har fullt upp med att rodda tre koppel......

Milla i skogen!

Nu har Milla bott hos oss i en vecka. De första dagarna var lugna, hon sov mycket och var lugn och stilla.... Nu har hon blivit varm i kläderna kan man säga. Hon far runt som ett jehu och har mängder av energi. Ville är bästa bus brorsan, Tishen har hon respekt för samtidigt som hon tycker han är väldigt spännande. Hon sover på nätterna, vaknar en gång för att kissa men somnar snabbt om. Första natten sov hon i sin bur men sen protesterade hon högljutt... Då gjorde vi som med Ville, tog upp henne i sängen hos oss. Ville rullade ihop sig på min kudde och sov med nosen i mitt öra men Milla, hon kröp ner och sov vid våra fötter. Numera ligger hon på golvet, gärna under sängen men det är hon lite för stor för och fastnar ibland. Vi går i skogen här varje dag, både för rastning och träning, Milla har varit med på korta turer varje dag och gillar det verkligen. Idag fick hon följa med på den lite längre rundan upp på berget. Våra hundar får alltid vara med i skogen, blir de trötta så stannar i en stund eller så bär vi en bit. Jag anser att det är bra för dom att röra sig allsidigt i skog och mark, bygga muskler och träna balans. Milla hon sprang, hoppade, klättrade och hade urkul, till och med när hon ramlade ner i sunkdammen var hon lycklig.. Plumsade runt och slet i mossan... Hon var inte lika lycklig när hon fick duscha i vattenslangen ;)

När två blir tre, en prinsessa har flyttat in.

 Ja nu har hon flyttat in vår nya stjärna. O´Flanagan Connemara Cask, heter hon vi kallar henne nu för Milla, får se om det blir namnet eller... Det är lite för likt Ville så han blir ibland förvirrad.

 Ja det blev ju inga valpar efter Tish så då bestämde vi oss för att köpa en. Att vi valde kennel O´Flanagan och inte en ny från Kennel Inspirations beror helt på hennes stamtavla. Jag ville ha en hund med en lite annorlunda bakgrund, inte det vanliga. Och hon är efter en gammal hane, alltså en frusen tjej ;) 

Jag har varit och är väldigt nöjd med de hundar vi köpt från Lars ,och bättre uppfödare är svårt att hitta, vi har fått allt stöd och hjälp vi behövt och vi har fortfarande Ville och Tish, som är därifrån. Nu är uppfödar tanterna hos O´flanagan lika duktiga och trevliga som Lars så enda skillnaden är väl de 120 milen till Umeå...

 En tik blev det.. hur tänkte vi där, vi som sagt att nu skulle vi bara ha hanar.. Ja nu var det så att i denna kull blev det bara en hane och han var inte i min smak utseendemässigt, så då blev det en tik.

 Hon är helt i min smak, orädd, nyfiken, smart, trevlig och ja helt som jag vill ha det. Hon är lugn inne men far som ett troll i skogen, över, under, hit och dit..

Både Tish och Ville tycker hon är helt ok, lite jobbig kanske då hon gärna ligger nära men när de morrar lite varnande flyttar hon på sig och allt blir lugnt. De är lite som två gamla ungkarlar som plötsligt får en söt flicka i huset ;)

Killarna njuter av sommar ledigheten....

Sommar vila!

Efter en ganska så intensiv period med många mil i bil , nätter i husvagnen , utställningar och WT´n så tar vi nu en lång sommar vila här ... Konstigt kanske många tänker, sommaren är ju högsäsong för utställnings folket. Och visst är det så men Tishen har pensionerats från sån´t och Ville ja han behöver växa till sig och stabiliseras i kroppen. 

Dessutom är det så att de utställningar som är i sommar av någon anledning har helt (för mig i alla fall) okända domare, inga rasdomare utan mer all a round domare och det blir lite väl dyrt att fara landet runt på helt okända, visst det kan gå toppen bra men också helt uruselt.

Så vi tar ledigt i sommar, lägger energin på träning inför höstens start på b-prov och om två veckor far vi till Umeå och hämtar hem en liten bror eller syster ;) Har inte riktigt bestämt än om det blir en hane eller tik!

Det är mycket nu...

 Kristi himmelfärds helgen var vi på Clubshow i Vårgårda, där träffade vi brorsa Bruno och syster Vinna.

 Domaren förstod inte hur snygga vi var alla tre, utan vi fick nöja oss med VG :(

Sen tog vi ledigt och for på tur med husvagnen.

På promenad med matten i Munkängarnas naturreservat, de skulle se på blommor eller något sådant, vi fick gå i koppel hela tiden. Sen åkte vi till Ursand där det var flatt läger och en massa roliga hundar men inte fick vi vara med och träna. Nej då, matten skulle sociala sig med sina vänner, ja hussen också men inte vi. Sen åkte vi hem... 

Vilade några dagar sen for vi till Norge för "Pinse helgen". Då träffas alla i dagarna tre. två dagar med utställning och sedan skulle Ville starta på WT.  Det är det Norska flatt mästerskapet, utställning som ger poäng till wt. Ville skötte sig fint och fick excellent båda dagarna, vann unghundsklassen på söndagen men inget ck, synd för de extra poängen hade behövts...

Ett fint wt var det, inga svårigheter alls.... bara så att Ville just nu lever i tik dofternas värld och det fanns löptikar på området, tikar som hade stannat och kissat i rutorna och Ville han bara försvann... Ut snabbt och hämtade dummyn, fastnade sedan i doft efter doft... summan blev inte så stor. Men vi vet vad som ska tränas, stadga och stadga och tillsammans med tikar.... En trevlig helg var det i alla fall och solen den sken!

Premiär!

Så var då utställningssäsongen igång. Vi drog över gränsen i fredags för att ställa i Rygge. Vädret var enligt YR inte så lovande +4-6 och regn hela dagen och så blev det. Regn och kallt från morgon till kväll, var länge sedan vi frös så mycket. Det var bara Ville som skulle ställas, Tishen har helt pensionerats från sånt, även om han nog gladeligen skulle varit med. Vilket steg och resning han fick när jag tog ut honom på morgonen men som sagt det var inte hans tur idag.. 

Många anmälda hundar för domare Eirin Rudskog.  Ville går i unghunds klass och där var de 6st, Ville blev 2a i konkurrensen och fick ck, en fin kritik men blev inte placerad i bästa hane.  Han växer på sig som han ska, utvecklas fint och kommer med tiden att bli riktigt bra.

Korta pass blir oftast bättre...

Hur tänkte jag där? Jo nu har jag, matten, varit hemma sjuk i ett par omgångar och då orkar jag inte så många långa (läs, inga alls) promenader med grabbarna. Det blir heller inga ordentligt planerade träningspass. Men det blir oftast flera kortare träningspass i närområdet för att inte energiöverskottet ska bli för stort och irriterande ;)

Det blir som idag, en tur upp i skogen på andra sidan vägen med två tennisbollar i fickan. Killarna får sitta och vänta medan jag gömmer bollarna och då menar jag verkligen gömmer, långt in under stenar osv, inget stort område då orken inte finns men det ska gömmas rejält så de får jobba på att inte ge upp. Idag hade Ville problem då bollen åkte långt in under stenarna. Jag såg honom hela tiden och han kämpade bra, höll koll så att han inte skulle lämna platsen och söka vidare när det blev för tufft. Och det gjorde han så klart inte, han grävde, han provade olika håll osv... Och när jag bedömde att det räckte, gick jag fram och hjälpte honom. Men inte när han stod och tittade på mig för att få hjälp, utan när han var fullt upptagen med att gräva, då puttade jag lite så han fick tag.

Det kan också bli en tur ner på åkern och linjetagsträning, då släpper jag en dummy bakom mig när jag går, fortsätter och sedan visslar jag in killarna, vänder om och sänder.  Inga långa linjer, mer med fokus på stadgan, kontakten och signalen. Kan bli fler såna pass på en dag, allt för att aktivera och träna samtidigt.

För mig blir oftast dessa träningar bättre än när jag planerat och strukturerat. Varför? Jo för att det spontana fungerar bäst för mig i min träning, sätter mindre press på mig och resultatet och då blir det bra. Och misslyckas vi gör ju inte det något, vi aktiverar ju bara ;)

Svea har åkt hem och det är ett tag sedan..

Är inte så snabb med att uppdatera här numera... Men Svea har åkt hem och hon har hunnit få en ny familj, så skönt för henne.  Ville har varit skadad men är nu på gång igen. han och Svea krockade i skogen och på något sätt fick han en ordentlig smäll rakt över ena ögat som svullnade och blev skadat. Som tur är har vi en ögon veterinär här i närheten och vi fick en tid samma dag, nu har vi droppat och behandlat i några veckor och allt verkar bli bra igen, ska på en sista kontroll i nästa vecka. Behandlingen gör att vi missar Kungsbacka utställningen, lite trist för den brukar starta säsongen för oss, nu kommer vi som det verkar att åka ner en sväng i alla fall för att träffa alla. Om affären går igenom har vi köpt en annan större husvagn som ska hämtas på fredag och då tar vi Kungsbacka på hemvägen.. Annars tränar vi på som vanligt nu, Ville hade vila i några veckor pga ögat men nu ar vi startat upp igen. Tishen får göra lite som han vill ;) bara aktivering av honom numera, blir lite stel i benen efteråt men tuffar på med glädje.