Korta pass blir oftast bättre...

Hur tänkte jag där? Jo nu har jag, matten, varit hemma sjuk i ett par omgångar och då orkar jag inte så många långa (läs, inga alls) promenader med grabbarna. Det blir heller inga ordentligt planerade träningspass. Men det blir oftast flera kortare träningspass i närområdet för att inte energiöverskottet ska bli för stort och irriterande ;)

Det blir som idag, en tur upp i skogen på andra sidan vägen med två tennisbollar i fickan. Killarna får sitta och vänta medan jag gömmer bollarna och då menar jag verkligen gömmer, långt in under stenar osv, inget stort område då orken inte finns men det ska gömmas rejält så de får jobba på att inte ge upp. Idag hade Ville problem då bollen åkte långt in under stenarna. Jag såg honom hela tiden och han kämpade bra, höll koll så att han inte skulle lämna platsen och söka vidare när det blev för tufft. Och det gjorde han så klart inte, han grävde, han provade olika håll osv... Och när jag bedömde att det räckte, gick jag fram och hjälpte honom. Men inte när han stod och tittade på mig för att få hjälp, utan när han var fullt upptagen med att gräva, då puttade jag lite så han fick tag.

Det kan också bli en tur ner på åkern och linjetagsträning, då släpper jag en dummy bakom mig när jag går, fortsätter och sedan visslar jag in killarna, vänder om och sänder.  Inga långa linjer, mer med fokus på stadgan, kontakten och signalen. Kan bli fler såna pass på en dag, allt för att aktivera och träna samtidigt.

För mig blir oftast dessa träningar bättre än när jag planerat och strukturerat. Varför? Jo för att det spontana fungerar bäst för mig i min träning, sätter mindre press på mig och resultatet och då blir det bra. Och misslyckas vi gör ju inte det något, vi aktiverar ju bara ;)