Vi saknar dig…

 

Noël, vår Noël, vi saknar dig så!

Det finns inte ord som beskriver saknaden efter en älskad vän.

Igår tog vi det svåra beslutet att låta denna vän vandra över Regnbågsbron för att fortsätta utan oss men också utan smärta.

Hon blev hastigt dålig i torsdags kväll. När vi varit i skogen och lekt med bollen hade hon ont i sina ben. Efter skadan i bakbenet, har hon på senare år haft ont i frambenen, fel belastning på kroppen, för att kompensera det svagare bakbenet har gett henne ont fram. Vi har märkt det mer och mer på senare tid, när hon badat eller sprungit så som hon älskade att göra har hon haft ont. Hon har då fått smärtstillande och antiinflammatorisk medicin och blivit bättre men denna gång gick det inte.

 

 

 

 

Hennes älskade matte kom hem i fredags och vi fick en fin helg tillsammans, gjorde allt som Noël älskade att göra och hade det fint men samtidigt märkte vi att något var fel, nacken åkte ner, hon hade svårt att gå längre sträckor och hon var tröttare än vanligt.

Så igår morse var hon sämre, la sig för sig själv under köksbordet och tiggde inte ens när jag gjorde frukost.

När jag ringde veterinären och beskrev symptomen trodde hon det kunde vara ett diskbråck i nacken. Vi tog då beslutet att låta henne få somna in. Hennes kropp hade aldrig klarat en operation med följande rehabträning. Och vi hade aldrig utsatt henne för det, hur gärna vi än velat ha henne kvar..

Vila i frid, älskade hundunge, spring nu fritt på de evigt gröna ängarna, jaga efter all bollar och bada i alla sjöar med friska ben och en värk fri kropp!! Pussa på Ellen och alla de andra från oss….