Nu är det bara att vänta och hoppas...

I söndags var det så äntligen dags. Freja hade börjat löpa och dygnet skulle vara rätt för parning så det var med spänning och en viss nervositet som välkomnade Freja in i trädgården här. Det var första gången för både Ville och Freja och då är det alltid lite nervöst, hur ska det gå, hur ska de reagera, ska Ville vara för på eller? 

Ja det var lite spänt. Men Ville var så rar och fin och Freja helt lugn. De gjorde båda sitt bästa men det kom inte riktigt rätt. Kanske var det en dag för tidigt i löpet, kanske var Ville inte riktigt bekväm med att para hemma i vår trädgård . Vi har faktiskt varit ganska bestämda när Milla löpt, han får inte vara på då.Ja han blev lite förvirrad och osäker. 

Så vi bestämde att Karin skulle låna med Ville hem till sig... Ja hur skulle detta bli, mammas plutt som sover bredvid min kudde på natten och är van att alltid ha oss eller Milla nära.. Men det gick jätte bra. Ville uppförde sig som den lugna stabila, trevliga kille han är och morgonen därpå fick jag rapport om genomförd parning och sedan ytterligare än frampå dan så när jag kom från jobbet var Ville hemma igen. Trött och väldigt mammig, han har nu sovit och sovit, var lite stel i kroppen vilket inte är så konstigt efter detta jobb men han är nöjd och glad. Så nu är det bara att vänta igen, vänta och se om det finns några småVillar i Frejas mage.. 

Klicka på bilden av Ville som valp för mer info om kullen!!