Det är skillnad på då och nu..

Här borde det vara en bild på allmän röra, ungar som bygger hoppbanor i trädgården, leker krig, far runt och allt annat som hör samman med en vanlig familj. Så var det då, valpen kom hem till en "familjeröra", den vande sig snabbt vid liv och rörelse hela tiden, kunde koppla av och somna var som helst. Ett under att det blev så bra hundar kan man tänka eller.... Kanske var det så att de formades av omgivningen, de vande sig vid slammer, ljud, höga röster och röra. De gungade i hängmattan, var med i kanoten, somnade vid fotbollsträningar, satt med på läktaren i stallet, sov i tält på scoutläger.

Numera blir det inte riktigt så, nu är det lugnt, stilla och ganska så tyst här hemma. Man får leta upp små barn att träna på för minimänniskor kan vara läskiga. Man får göra ljud eller åka till bullriga miljöer för att träna valpen. Och handen på hjärtat.. när man kommer hem från jobbet är det inte det man längtar efter.. Jag har inte märkt det så tydligt förut men med Milla är det annorlunda, hon är lite försiktig och behöver verkligen mer träning på såna saker...