Ellen på promenad!

Ellen är en väldigt speciell hund, hon älskar människor och mänsklig kontakt över allt annat. I sin ungdom satt hon ofta hos publiken på jaktprov och då inte i väntan på start utan under provets gång, när husse blev för jobbig då gick hon oh satte sig hos någon annan…
Hon ryter nästan aldrig ifrån åt någon annan hund men om de försöker klämma sig mellan när Ellen hittat en trevlig människa som klappar henne då fräser hon, även om det är den hundens människa som klappar….
När vi går vår runda i berget tar hon sig ibland en extra tur ner till huset på andra sidan berget, jag hör det för de fyra cairnterrier som bor där skäller då hysteriskt och Ellen bruka alltid snällt komma tillbaka när jag då ropar… men igår när hon försvann kom hon inte tillbaka. Hon jagar inte rådjur eller annat vilt så det är ingen större fara. Jag blev mer orolig för att hon med sina lite stela ben ramlat ner i något stenbrott eller skreva. Så hem med di två som nu gick i koppel och sedan ut i berget igen för att leta. Tog inte så lång stund innan grannen ropade att jag har henne här!
Ellen hade alltså tagit sig en tur ner till dom och hon hade fått in sina fyra som skällde som tokar och sedan försökt mota hem Ellen men nej då sa Ellen, nu när du är ute och finns här så stannar jag …hon hade satt sig tillrätta lutad mot grannens ben och ville bli klappad..
Ja det är Ellen det, vem som helst kan ta henne med, bara de klappar henne snällt.. detta är hunden man inte lämnar obevakad ute…. suck, gamla tanten..