Hund nr2.

Som tonåring jobbade jag några år på Puhs kennel som födde upp labradorer och flatcoatedretriver. Jag som var född in i Brukshundsvärlden mötte för första gången en fågelhund, en flatt och föll direkt. Vad som gjorde att jag gillade dom vet jag inte riktigt, den bara passade mig så bra. Fast det tog några år och en trevuren innan jag bestämde mig för att skaffa en.
Så när jag fyllde 25 år så fick jag Hobbe, Snobbarnas Pluto i födelsedags present av min dåvarande pojkvän. En muta för att han skulle kunna fortsätta med sina rallybilar året var 1989….

När han var 6mån, började vi utbildningen för räddningshundar, när han var 1,5 så blev vi godkända. Hösten –91 kom vi 2a på tjänstehunds DM och på SM.
Jag visste inte då att flatten utvecklas sent och egentligen inte räknas som mogna vid 3års ålder men det gick bra i alla fall.
Ja vi tränade och tävlade i det mesta och det var kul. Vi startade på jaktprov efter att jag läst mig till i en bok hur man skulle göra. Inget vilt att träna på men det ska väl gå! Nej inte så bra, 1a ggn kanske. Han apporterade inte dessa skumma fåglar som låg här och var…. men vi fick till slut en 1a i nkl.
Ja det var en härlig hund som jag hade så himla kul tillsammans med, han ställde glatt upp på allt tok som jag hittade på. Men han kunde inte gå snyggt i koppel, vet inte hur många gånger han drog min axel ur led men 10 på linförigheten det hade vi, för lydnad på plan det hade han..
Om han var snygg vet jag inte, jag ställde ut honom en gång och fick en två, för ljusa ögon stog det och då la vi ner den karriären, så här i efterhand så var det väl dumt, det finns ju fler domare än hr Rosenberg… Men så funkade jag då, kunde vi inte vinna, så testade vi något nytt
Tyvärr så fick han som alla mina flattar tumörer, vid sju års ålder fick han somna in, han var rätt så sliten i kroppen också av all träning i olika miljöer och sen tyckte han inte att de där små barnen matte skaffat sig var något kul.
Detta var den första flatten av många!