Flattmästerskapet..

 Flattmästerskapet denna happening som funnits i så många år och som jag faktiskt bara startat på 1 gång och då med makens hund Ville. Det var det året vi här i västra anordnade kanske 2016 varmt var det i alla fall, den där väldigt varma sommaren då allt torkade bort tja spelar väl ingen roll vilket år det var men jag har alltså aldrig brytt mig speciellt mycket i detta mästerskap trots att jag haft och jobbat med flatt i nu 35 år. 

Varför kan man undra och ja egentligen vet jag inte riktigt varför, ja menar "alla" åker ju dit men nu är jag inte som alla och har aldrig varit som alla utan mer gått min egen väg och testat grejor som kommit upp och verkat kul. 

Men aldrig mästerskapet. 

Vi har varit iväg 3 gånger efter den starten med Ville och maken har startat. 2a gången var kul, mycket gemenskap, bodde på camping vid tävlingsområdet, gemensam träning innan, vänner runt om osv.. himla kul men sen året efter i och för sig under pandemin med restriktioner, blev lite avslaget. Sen ställde jobbet till det några år med ingen ledighet då så vi var hemma men nu i år kan vi åka och planen var att starta Tick.

Men så började jag/vi fundera och diskutera, är det egentligen så himla kul, är det värt den kostnad som blir och vi kom fram till att, nej så kul är det inte. Jo men det är alltid kul att starta hund men till den kostnad som blir med resa, anmälning, boende osv så är det inte värt det, vi kan göra  så mycket annat som ger så mycket mer så vi bestämde att hoppa över det i år. 

Bara för att en grej var kul en gång eller två så behöver man inte göra det bara för att.. Samma med Pingst i Norge, 3 dagars arrangemang med utställning och wt. 1a gången var super kul, bra väder, härlig gemenskap, Tish blev veteranmästare. 2a året skitväder, kallt och regn, inte lika mysigt, 3e året... nej inte lika kul och så dyrt så det var inte värt hela årets semesterkassa för en resa.... 

Hundsport har blivit så stora kostnader så vi behöver välja och välja bort, det som en gång var kul men sen tappar det väljs bort, jag kan träffa vänner och ha gemenskap på annat sätt. Så i år blir inget flattmästerskap för oss,inte i Sverige, kanske drar vi över till Norge i september och startar på deras mästerskap...

Start på WT och hur det gick.

 

Inga bilder från helgen så det blir en gammal måste verkligen få ordning på att överföra bilder.. 

Jo men vi kom till start på wt efter en period av intensiv träning. Pirr i magen när jag hämtade nummerlappen. En sakta promenad  upp till rúta 1 där jag var ca 30 min innan allt startade så jag satte mig i skogen lutad mot ett träd och andades allt kändes helt ok. Tick var lugn och nyfiken stog och bara tog in allt. 

Start och det börjar smälla, fortfarande lugn hund som intresserat studerar vad som händer.  Min tur och vi går in i rutan, hej på domaren och koppel av, fotgående fram till start, fotgående i skog med störning behöver vi träna på.. En markering går och Tick är helt lugn vid sidan, går på mitt kommando men sen blir det jobbigt i skogen finns folk, en kastare som står nära dummyn en skytt som står i linje och Tick blir osäker, inte van vid folk i skogen, får han ta dummyn eller.., ringar runt och tar sedan efter en stund dummy men vågar inte springa mellan så tar en stor lov runt, kommer glad och lämnar i hand. 

Detta upprepas på de kommande stationerna, han är fast i skott och kast men osäker ute vid dummyn. Efter två stationer inser jag att detta blir tokigt så ska jag bryta?

 Eller ska jag träna? 

Jag går över till att träna, hjälper och stöttar vid varje apport så de kommer in men får absolut inga poäng eller ja vi fick 4p på 1a stationen men en väldigt bra träning. 

Vad lärde jag mig om min hund? 

Jo vi behöver ut och träna i grupp, träna med kastare i skogen, grejor som ryggsäckar skyttar, störningar. Vid sista stationen som var vatten var både jag och hund så trötta så vi tappade det totalt, fotgåendet var en katastrof, han knallade totalt och jag bara lät det hända, skrattade klappade om min hund och gick glad därifrån.

 Total flopp eller.. 

Nej jag var nöjd med mig själv och nöjd med min hund. Allt vi tränat fungerade fint, vi jobbade som ett team, att starta var kul det satt i ryggmärgen, jag tog rätt beslut och min hund hade på slutet kul. Det gav mersmak, kanske inte wt just nu men att starta på prov var kul att jobba tillsammans. Han gjorde sitt bästa i en situation som som han tyckte var obehaglig. 

Dagen efter var det utställning och där slog han till med att bli 2a bästa hane... Nu startar träningen mot att starta på B-prov till hösten.