Villes valpar!

Så har vi varit och sett på Villes valpar. 

5 små troll, 4 lika mörkt bruna som Ville och en svart. 

Så fina och så lika Ville som valp.

 Alla jämna och fina i sina kroppar. 

Ja det ska bli så roligt att få följa dessa små och se hur de blir.

Tråkträning...

 Hussematten packar fika, tar på åka på tur kläder så nu blir det nog kul... men nej.. ut på vandring med en massa folk för att se på växter, fjärilar och fåglar... hur kul är det?

 I ett naturreservat dessutom, inte en chans för oss att rusa runt och busa eller bada. Nej men nu ska vi vara socialt trevliga och kunna uppföra os bland en massa folk som inte är hundfolk... Vi klarade det fint, alla gillade oss!

4 timmars vandring eller någon vandring var det egentligen inte, de gick några steg sen såg de på någon liten ynklig blomma eller stirrade på fåglar i en kikare, sen gick de några steg.. osv... Ja men vi står ut med deras påhitt för vi är vänliga av naturen... 

Idag ska vi åka och titta på Villes valpar det blir nog kul...

Samträning...

Träning ja,  för att lyckas eller i alla fall ha en chans att lyckas på wt behöver man träna och man behöver träna med många andra med skott och lång väntan. Den träningen kan vara svår att få till här hemma men igår hade frk/västra anordnat samträning på Backamo. 21 hundar och förare var med, vi körde en station i taget så det blev bra "väntan" träning, många skott och hundar som jobbade. Ville går igång på sån´t och hade lite jobbigt med koncentrationen, blir lätt i rumpan och knallar gärna. Bra träning blev det, då man kunde just träna, vända om och gå ifrån, använda alla olika knep... så ja det blev en bra genomkörare för Ville.

Milla min Milla som tycker skotten är så obehagliga men hon är lugn i bilen. Hade anmält även henne till träningen och bestämde mig för att köra. Hon låg i bilen vid station 1, hörde alla skott såg hundar jobba och ja hon jobbade också men jag avstod skott. Jobbade fint på station 2 men var påverkad av situationen. Där borde jag gjort som magkänslan sa och avstått resten, varit nöjd med hennes fina hanterande av situationen men dum som man är ibland så gick jag vidare till 3an. Där sa hon stopp jag vill inte mer, orkar inte mer och rädslan tog över. 

Men efter vila i bilen körde vi några markeringar innan vi åkte hem och hon jobbade så fint. 

Det intressanta var att platsen vi var på var den där hon blev skotträdd. Vi var på exakt samma ställe och det visade hon tydligt på 1a markeringen, drog ut stannade upp, vände huvudet i den riktning där skottet då kom ifrån men fortsatte sedan ut och tog markeringen. Det är nu 2 år sedan händelsen men Milla hon minns ....

Ja det blev en bra träningskväll!!

Varför?

Ja varför? Varför startar vi så sällan Ville på jaktprov?

Den frågan får vi ofta när vi är ute, de flesta är vana att se oss på jaktprov eller jaktprovs sammanhang men vad många inte vet är att det jag (matten) som älskar prov av alla former ;) Det var jag som drog igång med min 1a flat för sådär 30 år sedan och hussen fick snällt följa med när vi först träffades.

Han hussen är inte speciellt intresserad, jo han gillar att gå runt och prata... han är gärna med som funktionär men att själv starta.. nej det är inget han prioriterar. Han gör det om han måste och om jag tjatar. Så när vi skaffade Ville så hade jag Tish som gick i öppenklass, lite stel och till åren kommen men han älskade att jobba och vi startade på prov. 

Hussen muttrade något om att nej hans hund (Ville) var hans jakthund, ingen provhund utan en hund för praktisk småvilts och älgjakten, en eftersökshund som kunde fungera som lite av varje när de jagar. Prov det var inget han skulle göra. Och matten lovade, nej då inga prov behövs för jag hade ju Tishen. Men Tishen blev äldre och stelare och Ville han fanns ju där och jag gillar att träna så visst kunde Ville få sin träning... och kanske kunde jag få testa att starta honom? Jo då det kunde jag och vi for till Norge. Ville var 15 mån och ett yrväder. Vi gick ett prov där Ville hade super kul och jobbade som ett jehu men helt ur min hand... Han är en stark hund mentalt och fysiskt, ingen nybörjarhund. Och jag fick inse att han jobbar bäst med sin husse, (även om jag inte är någon nybörjare) så fungerar vi inte ihop i arbete.. 

Men en arbetsmerit behöver han om han ska gå i avel och Ville är en sund hund med stor arbetslust som är snygg men enligt utställningsdomare " Inte tillräckligt elegant" " A workman like dog" som en engelsk domare sa. Och det stämmer han är ingen elegant hund, han är byggd för att jobba men han har ck på utställning både i Sverige och Norge så helt fel är han inte och han har en intressant stamtavla, är mentalt den mest stabila flatt jag någonsin träffat så avelsmeriteras kändes viktigt.

 Men tillbaka till jaktproven.

 Vi drog igång projekt träna för prov. Prov och praktisk jakt skiljer sig åt så nu behövdes mer lydnad och styrning, träning med folk och hundar. Jaja då sa Ville om ni tjatar... Vi fick flera starter hösten -17 och gick till pris med ett 2a pris som bäst vilket räckte för avelsmeritering ( nu behövs inget pris längre)... Ville tröttnade på prov, husse tröttnade på prov... och året därpå blev vi bort lottade på alla prov så lusten försvann och projektet las ner.  Kanske tar vi upp det igen, kanske inte, som husse sa när Ville kom i huset " Han är min jakt/eftersöks hund"och det är han... 

Han startas på WT 2ggr/år på Norska flattmästerskapet och Svenska flattmästerskapet med blandat resultat för som sagt så är inte lydnaden hans starkaste sida eller något som husse lägger ner mycket tid på att träna. 

Men han jagar från september till februari, rådjur, älg och fågel. Han går som eftersökshund på trafikskador året om och dessimellan sover han sött på mattes kudde med nosen i hennes öra ;)

Morgondopp.

 Vi har det bra vi som bor så nära havet säger matten och vi håller med.

 Hon gillar att bada hon matten och det gör vi också. Nu morgonbadar hon, inte varje dag men så ofta hon kan.  Då får vi också bada, hon är bra med sån´t våran matte. Tycker det är viktigt att vi får göra olika saker som hon också gör. Fast när hon åker och handlar och det är varmt då får vi vara hemma.

 Men idag då for vi till sjön. Först till vårt badställe där som vi inte stör någon utan kan rusa runt lite som vi vill. Husse var också med idag, han gillar inte så mycket att bada han men han kan kasta långkast så vi får simma och det är bra, matten kastar fjuttkast men det funkar också...

 Den där stora vita fågeln höll koll på oss hela tiden, simmade närmare samtidigt som den föste undan gässen som låg i vattnet en bit bort. Nästan som en Bordercollie sa matten, den vallade gässen åt sidan och kom sen mot oss... Lite läskigt...

 Sen badade hussematte och sen åkte vi hem och drog en repa i skogen för att bli lite torra....

King of the mud!

Nej det kan man inte tro om den här stiligt söta killen men han är grisarnasgrisjycke. Kungen över alla äckliga sumpdammar som finns. Jag borde här visa bilder på honom när han bökar i sumpleran men det finns inga man brukar hålla sig långt undan när han håller på för han delar frikostigt med sig, sveper den långa svansen utefter rena byxben när man ska snabb rasta de innan jobbet, ruskar sig så lerprickar dekorerar allt... Luktar ja han luktar... blä...

Just nu är alla små som stora dammar i vår skog tomma på vatten men sumpig lera det finns i mängd... Nej Ville letar inte harspår eller driver rådjur i sommarskogen. Nej han springer från sumphål till .... Inte bara i vår skog nej då, han gör det var han än är lös och ledig.. Han fullkomligt älskar sån terräng. 

Det är hans svaghet tycker jag men husse ser det mer som en styrka ( han rastar aldrig snabbt i rena jobbkläder ) Ville i arbete väjer aldrig för tuff teräng, han tar sig med ..hm.. glädje genom kärr och träsk, stark i kroppen och ja han tar sig fram överallt. 

Medan Milla fint trippar runt och säger nej tack!