Det börjar bra.

Årets första utställning är gjord, SSRK/ Bergslagen i Kumla. Och det börjar bra, excellent på båda två. Milla gör debut i juniorklassen 9 mån och 1 vecka gammal, en  stor junior klass, tror det var 10 anmälda. Hon blir inte placerad men får en super fin kritik och åker ut med orden, "Hon är för ung för ett ck". Tycker väl inte jag kanske men jo så är det. Ck står för certifikats kvalitet, alltså att hon är av sådan kvalitet att hon skulle kunna få ett cert. och det är hon inte, inte än. Hon är fin och kritiken ger kvitto på det, hon har alla detaljer på rätt ställe och behöver mogna i det, att vi dessutom behöver mer träning i att visa oss i ringen stog inget om men är något jag vet.

Även Ville fick excellent med en superfin kritik, han åkte på sina frambens rörelser. Ja han har fortfarande inte mognat i fronten så vi fortsätter träna men jag tycker det är lite svårt att hitta en träning som stärker och korrigerar just frambens rörelserna. Simma säger de flesta men vi har vinter här och att åka till ett hundsim är inte aktuellt, alldeles för långt och dyrt för oss, så jag får hitta på något eget. Men ringträna, stå träna är något vi ska göra mer av för det ger resultat och de få minuter man har framför domaren, de är värdefulla.

Nu är sista dagen för rådjursjakten, så Ville och husse är i skogen!!

Hur gick det och vart ska vi nu?

Mitten av januari nu och dags att se hur förra årets målsättning har fallit ut. 

Ja för Tishen, gick det som det gick, målsättningen för honom var en fin pensionärs tid och det fick han ända fram till den dagen då han själv tittade på mig och hans blick sa, " nu räcker det, jag har ont och mår skit" så med tårar som sprutade ringde jag veterinären och vi tog beslutet som inte var svårt men otroligt sorgligt. Han fick somna in efter ett långt och fint liv. Vi provade i början av året att para ännu en gång med Svea men hon gick tom, så någon Tish valp det fick jag inte.

 Målen för Ville var något högre.. Resan mot ett svenskt och ett norskt utställnings championat har startat men det kommer att ta tid, förra årets utställningar gick inget vidare, mest vg blev det, något excellent men inga ck. Men vi ger inte upp, han är sen i sin utveckling men mognar fint nu. Start på norska flattmästerskapet blev det men inte många poäng med hem, Ville är intensiv och gör det mesta i 190 så vi jobbar hårt med stadgan ;) 

Start och pris på B-prov det blev det. Första starten på Hunneberg i augusti resulterade i en nolla men några veckor senare testade vi igen och då blev det ett 3e pris, även här gäller det att träna stadga och låta honom mogna. Vilthantering är inga problem det är mer att få honom att samarbeta och inte alltid ha så bråttom, han är väldigt lik sin mormor Ellen ;) Vi tog beslutet att inte starta honom mer den säsongen utan istället låta honom mogna och träna mer. Under hösten har han  varit med på rådjursjakten som drivande och stötande, vilket fungerar bra. Han har gjort x antal eftersök åt polisen på trafikskadat vilt och även på olika jakter i området. Så målen för året är uppnådda, till viss del i alla fall.

Målen för 2017 är.

Ville: Vi kommer att åka på några utställningar i år, inte många då det blir sämre och sämre domare på SKKs utställningar, ingen idé att slänga pengar på domare man inte vet något om, "all a round" domare som SKK oftast har, är svårt tycker jag, visst det kan gå jätte bra men det kan också vara så att en och samma uppfödare tar hem allt av någon anledning, detta förekommer mer och mer och tar bort mycket av glädjen inom sporten. Eller så är det domare som knappt tittar på hunden och absolut inte vet vad jaktklass är eller hur systemet fungerar i sverige, nej blir det utställning så blir det SSRK. Har inga speciella mål när det gäller utställning i år, går det bra så är det kul. 

Jaktprovs start blir det men inte förens till hösten, här ska tränas. Målet är en 1a i nkl.

Millas mål: Ja här är året att starta henne i anlagsklass på viltspåret och förhoppningsvis under året få ett viltspårs championat. Annars finns inga mål för henne resultatmässigt, vi tränar apportering och kommer att visa henne på de utställningar vi åker på. Hon växer fint men sakta. 

Så 2017 blir ett mellan år för oss, ett år med träning faktiskt.

Gott nytt år och så...

Jo men vi har det bra, när matte/husse jobbar går vi på promenad med grannarna som är pensionärer, de är lediga jämt och behöver motioneras, så bra så. Annars händer inte så mycket här, vi går som sagt långa promenader, i mörkret med matte/husse, morgon och kväll... ibland kommer dom hem när det är ljust och då får vi rusa på åkern, ibland gå med husse och bössan. På helgen åker vi till husvagnen i Fjällbacka och då får vi träna, Milla har fattat att matten blir glad när hon hämtar dummyn. Vi får springa i nya skogar och gå långa promenader, vi får sova i sängen nära husse/matte och ha det bra. Om två veckor ska vi på utställning och snygga oss...