Jo visst vi skulle ta vintervila, så var det jag sa… men så var jag ledig förra måndagen och av en händelse fick jag se att det fanns platser kvar till Retriverklubben i Östfolds jaktprov på lördag… Snabbt ringde jag husse och frågade om det var ok att låna Ville. Slängde in en anmälan och två minuter senare kom en bekräftelse på mailen Jo då vi var välkomna på lördag kl 09.00…
Ville vispen 17månader och redan första starten, var det egentligen en så bra idé?
Ja han är grundtränad och nybörjar proven i Norge går på dummy, så varför inte prova, vågar man inget så…
Ville hade kul, han bara älskar provmiljö, folk och fläkt, skott och dummys, han går igång totalt. Att sedan allt inte hänger ihop än och hjärnan orkar koncentrera sig så länge, det kompenserar han med fart och arbetsglädje.
Det började med en enkelmarkering upp för en höjd, Villes störst svårighet är att vänta men han satt och han spikade markeringen, snabbt ut och ett rävhopp i luften på markeringen och snabbt in.
Därefter ett sök där tre skulle in. Ville ut och söker fint men oj där går någon som måste kollas in, kommer tillbaka och jobbar, husse hostar i bakgrunden, Ville stannar och lyssnar, matte svär inom sig men Ville fortsätter jobba. En in, två men oj där låg en till och Ville byter…Domaren vill då ha in den han lämnade och Ville går rakt ut och hämtar.
Transport genom ett träsk ner till andra markeringen, där knallar Ville och matten suckar.. snabbt ut och snabbt in dock, han är en super markör den grabben.
Därefter en transport som känns som rakt ut i sjön, matten balanserar och trampar ner i djupa hål och blir okoncentrerad och irriterad men Ville går fint.
Ett linjetag utmed myrkanten med en skytt som står på mitten, vi har bara börjat grundträna på linjer så här tappar jag Ville, han går rakt till skytten som han hälsar på och tappar då vad han ska göra, vi försöker igen men nu tar hjärnan slut och vi avbryter.
Fördelen med jaktprov är att man får fortsätta trots ett avbrutet arbete, så vi vänder oss om utan att falla i vattnet, står nu till halva benen i vatten.. för nästa post.
Dags för vattenmarkering och här är domaren så bra, han säger att vi är nollade pga knallningen så se nu till att träna. Se till att han sitter kvar med alla medel, så bra. Och han sitter men oj som han rycker 
vill gå, måååste få gå men sitter och sen bara exploderar, ut i myren, fram till kanten där han letar bra ställe att gå i, gör sedan en “sälglidning” ner i vattnet, simmar ut och hämtar.
Vi startade som nr 4 och ingen av de tidigare hundarna hade gått i vattnet så där ligger många dummisar men Ville tar en och kommer in med men sen måste han bara… när jag vänder ryggen till så drar han ut och hämtar en till…
Avslutar med resten av söket men då är Ville trött, han går ut, finner ett vatten hål där han lägger sig och äter gräs…..
Tänker stilla för mig själv när vi går därifrån att, den domaren undrar nog vad vi gjorde där… med en så olydig och … vispig hund… Ville däremot, han är glad och busig, kul matte, kul är det.. vi gör det igen…
Men sen när domaren kommer för öppen kritiken, då värmer det i hjärtat. “Det är en sådan här hund man vill ha säger han, en sån här unghund det bådar gott för framtiden, han har allt man vill se hos en ung hund, framåtanda, fart, vilja, fina grepp ja allt han sa var positiv och nu gäller det bara för föraren att förvalta och få allt i hand så vill jag se den hunden här nästa år” Och matten sken som en sol, för han såg det som jag ser, att allt finns där, vi ska bara träna på och låta mognaden komma!!
Bästa Ville plutten som alltid ställer upp och alltid gör sitt bästa med fart och glädje!
Helena.
